Innebandylivet

Skidsprint på TV. Kaffe och semla på bordet. Torsdagen går i avkopplingens tecken. Det var en dryg förlust igår, och det blev inte bättre av att Uppsala-Helsingborg plötsligt kändes som ett halvt varv runt jordklotet. Intog lunch och avnjöt en god massage ute på Råå idag. Den med göteborgsk humor kallar det ett ställe att trivas.

Till gårdagen. Jag börjar bli mer och mer konfunderad över förlusterna med två till tre mål på bortaplan. Igår inledde vi bra, kunde haft ledningen med ett eller flera mål tidigt, men så ställde två fötter till det för oss. Den ena hjälpte Kohonens inspel över mållinjen, medan den andra styrde Jacobssons missriktade skott, rakt i mål. En spelmässigt jämn inledningen, gav dessvärre trygg hemmaledning vid första periodens slut. Störst möjlighet har man att slå de hemmastarka topplagen, om man lyckas leda matchen fram till att den kommer in i den fas där desperation och stress blir en faktor. Nu kunde Storvreta istället behandla bollen, vackert och konstruktivt, medan vi var tvingades in i den fas vi önskade våra motståndare i.

Aftonbladet kan vara allt från smutsig skvallerblaska till en manifestation i superba spalter. Dagens upplaga, var tack och lov, av den bättre sorten. Mittuppslaget tippar HIF som blivande mästare och bokar biljetter till superettan för Halmstad och Gefle. Låg omsättning på spelare, i många lag, men nog blir det intressant även denna säsong. Lantz dominerade förvisso en enorm mittfältsradie under fjolåret, men en dynamisk duo, med herrarna Mahlangu och Gashi, kan möjligen innebära ytterliggare en dimension. MFF har fått behålla allt, men ska kriga på flera fronter. Att försvara sitt guld, har visat sig vara väldigt svårt. Trelleborg tippas tolva, men där tror jag att Robert Laul är en aning fel ute. Kan de råda bot på sin skadeförföljelse, får vi nog flera skånska lag bland de främsta.

I övrigt skrivs det om hockeyn som laddar för slutspel och kval. Rögle imponerar och kan formstarka se fram emot, först ett derby, och sedan en kvalserie. En del har varit inställda på att tillhöra en utsatt region i tabellen. De andra är just nu desperata gränssoldater som skjuter i blindo allt mer. Rätt sida idag, kan bli fel sida imorgon, när en mina eller krypskytt inte behandlas med optimal försiktighet.

Annan idrott i Uppsala igår. Sirius vann en spännande bandymatch mot Bollnäs. Erik Sundin avgjorde i förlängning. Inte dubblerar väl HIF:s anfallsess?

Champions League hade svårt att överträffa förra veckans uppvisning. United gjorde vad som behövdes i Marseille och Bayern fixade åtminstone början till en revansch mot Inter. Chelsea stoppade ölen i halsen på danskarna. Ett mäktigt tifo bjöds det dock på inne på Parken. Vi valde bort FCK när Anelka sköt sitt första och fick se ett Real Madrid som man inte blir riktigt klok på. Det sprudlar inte om dem. Lyon är absolut inte borträknade inför returen.

Nu får de gärna ta våra medaljhopp i mål så att jag kan slå över till Federers match.

Stefan Forsman och Mika Kohonen. Där har ni hjärnorna bakom Storvretas fantastiska bragd. Kan det ha varit så att tränare och lagkapten slog sig ner över ett par koppar kaffe och skapade en strategi som sedan praktiserades så nära det perfekta man kan komma. Det var inte särskilt tempofyllt, inte vackert men ack så rättvist. Och Storvreta, ja hela Uppsala, skiter nog fullständigt i hur det såg ut när de hyllar sina innebandyhjältar idag.

Caperiotäby var inte speciellt nära sin maxkapacitet igår. Det syntes allra tydligast om man analyserar de insläppta målen. Det är ingen hemlighet att Henrik Stenberg rör sig listigt i slottet och genom v-löpningar skapar sina egna lägen. En framstörtande back med klubban ut mot sargen ska inte tillåtas skjuta på insidan om motståndarnas back. Målet som betydde 3-1, och i NHL hade inneburit GWG, sköts förvisso av ett geni, men skott direkt i mål på frislag hör inte hemma i en SM-final.

Att förlora en SM-final smärtar antagligen ett par veckor. En säsong ska dock inte betygsättas enbart med en match som underlag. Om gårdagens match hade spelats på nytt om en vecka, skulle resultatet kunna vara ett annat, så jämnt är det i toppen. I år spelades dock finalen på en lördag när Storvreta var listigast.

SM-guld, åtminstone i innebandyjournalistik, tilldelas också Expressen. Ett knippe läsvärda artiklar utklassar Aftonbladets tramsiga blogg.

Andreas Johansson fick en månads avstängning för en tackling vi aldrig fått ta del av. Oavsett om en kvällstidning ligger bakom det eller hur han bar sig åt för att välta en motståndare, så är domen på sin plats. Efter ett antal fega tilltag genom åren, ska nog en månad ses som en seger för berörde Johansson. Kan disciplinnämnden ha tillämpat någon form av karma vid sin bedömning?

Motsatsen till fegheten själv, dök idag upp när jag surfade runt på Facebook. Av en slump dök ett foto på före detta AIK-spelaren, Daniel Schmidt, upp. Du kunde alltid räkna med en uppriktig tackling i hans hörna, varpå han gärna tog emot ett par när han besökte min kant i bytet efter.

Man märker att det börjar bli vår, när bilen är kokhet efter en kvarts parkering på en bensinmack. SM-finalen i innebandy är ett annat tecken för denna välkomna årstid. På lördag fylls Globen av ungdomar, fans och förbundsfolk av olika sort. Hotellet intill är för de flesta platsen för övernattning och en rejäl förfest innan det finns möjlighet att festa loss med finallagen. Vägen dit är betydligt längre än de 60 mil vi skåningar har upp till huvudstaden.

Täby vann serien, gjorde flest mål och tog sig smidigt fram till en het semifinalserie. På andra sidan stod antagonisterna från Solna, AIK. Förr delade de på Solnahallen och när storebror (AIK) tränat klart, fick lillebror (Råsunda) ta den betydligt sämre träningstiden senare på kvällen. Efter flytten till Täby, namnbytet till Caperiotäby, och värvningarna av spelare som passar in i denna profilstarka grupp, har framgångarna också kommit.

Under serien var jag osäker på hur bra Caperiotäby egentligen skulle kunna vara i ett slutspel. Jag ser en förvandling under säsongen (vi möttes i första och sista omgången), från ett gäng skickliga individualister, till ett lag som också kan spela ett taktiskt fungerande försvarsspel. Det brukar vara lätt att skapa farliga målchanser mot målvakten, Daniel Ramsin, men när vi möttes i sista omgången kvävde de oss totalt. Då förstod jag att de skulle vara redo för ett tätt slutspel.

Eftersnacket kring semifinalerna mot AIK har handlat om ett felbalanserat AIK, som inte haft flera fungerande formationer i spelet fem-mot-fem. För mig är det en gåta att man inte lyckas med detta när truppen innehåller landets två bästa centrar. Fredrik Djurling och Karl-Johan Nilsson har kunnande och rutin för att dirigera spelet i planens båda riktningar. Solnaklubben har under säsongen pratat om vikten att utveckla och utvecklas hela tiden. Jag tycker tilliten till en kedja, bestående av tre stjärnor, är en signal att grunderna inte var tillräckligt välbyggda. Förra säsongen bärgades guldet med ett lok, bestående av Djurling-Nilsson-Jihde, men den här säsongen gick man bet med en liknande strategi.

På lördag är det läge för alla innebandyögon att spana i följande:

- Rickie Hyvärinens förmåga att utmana och sätta sig själv i farliga avslutslägen.

- Patrik Hagbergs rörelsemönster och timing när det närmar sig målchans nära motståndarnas mål.

- Anderas Ackevis backspel där han hela tiden rör sig med bollen för att undvika motståndarnas press.

Imorgon samlar vi truppen för sista gången den här säsongen. DM-finalen i Landskrona blir förhoppningsvis ett bra slut på en bra säsong.

Imorgon ger jag min syn på Storvreta och deras väg mot ett eventuellt guld.

Sparbankshallen är ett minst sagt unikt ställe. Ingen annan innebandyarena i hela landet, ja förmodligen hela världen kan skapa en så stark och dryg stämning vid underläge 3-9 i en kvartsfinal. Efter första matchen bad vi deras arrangemang om lite mindre spring i och kring vårt omklädningsrum. Efter fem minuter på plats igår, kom en man helt vardagligt glidande in i vår avdelning med kommentaren: ”jag vet att ni inte vill ha något spring, men här kommer jag”. Placera in den handlingen under temat respekt, och du vår en dålig matchning.

Innebandy då. Vi fick riktigt mycket stryk igår, åtminstone i sista perioden. Efteråt kändes det otroligt ledsamt, främst av en anledning. För tre år sedan pressade vi otroligt överraskande Warberg till en femte och avgörande match. Denna gång hade vi fullt realistiska planer på att slå ut dem, då förstår ni att ett respass efter tre matcher blir en otroligt skämmig kontrast.

Ingen, inte ens den som lever, får se  hur det hade gått om vi hållit undan i måndagens hemmamatch. Det är bara att gratulera Warberg till en ny markering angående styrkeförhållandena oss emellan. Vi slog dem (äntligen) i serien i höstas, men bytet av Danielsson till Anderson har tillsammans med ett skadefritt lag gjort att det blev annorlunda i slutspelet.

Kimmo Eskelinen har varit på tapeten under våra drabbningar. Hans hånleende under matcherna kan få vem som helst ur balans. Faktum är dock att han är en skön profil, och även en trevlig person utanför planen. Den dag då vi inte längre tampas innanför sargen skulle jag kunna tänka mig att dela ett par öl med honom. Tills dess känns det bra att kunna reta sig lite extra på någon, speciellt idag när bitterheten är som störst.

Slutligen ett stort TACK till er som följt oss under slutspelet.

Igår, strax efter lunch, satt jag i bilen på väg ner till Malmö. Med hjälp av radio och en kopp kaffe satt jag ganska avkopplad i mitt perfekt inställda säte. Plötsligt rycker jag till när min GPS lotsar mig in på Bultgatan. Under de få timmar av ett dygn som inte slutspelet eller Warberg plågar min hjärnverksamhet har någon planterat ett störobjekt mitt i Malmö. Mannen vars handleder alltid verkar vara redo för come back har alltså en gata uppkallad efter sig, i Malmö av alla ställen. Han var bättre som back, och snabbare för ett par år sedan, men tydligen är de yngre spelarna inte tillräckligt bra för att hålla honom på bänken.

Det var en mental och fysisk urladdning i måndags. Tisdagen blev därför ganska tom och energilös. Nu har alla vänner och arbetskamrater hunnit fråga varför och vi kan med glädje se fram emot fredagens match. TV är på plats igen, och om ni vill uppleva innebandy i en skön arena med bra stämning bokar ni en plats på denna buss omgående. Vi tror fortfarande på seger i hela kvartsfinalserien och då är fredagens match en nödvändig början.

Balrogs Mikael Karlsson fick sig en verbal örfil angående sina kostvanor. Oavsett hur många påsar han ätit av mina favoriter, så är frågan om hans närvaro nödvändig. Jag tror att Balrog vunnit färre matcher med honom än under de matcher han inte spelat. Vi delade båt med Balrog (och en rad andra resenärer) från Finland på försäsongen. Det var inte med gräddtårta och öppna armar de siade om en eventuell återkomst.

Allsvenskan drog igång i veckan. Den vädermässiga biten har debatterats med planernas status i fokus. Det värsta av allt är dock krocken med all den fotboll från utlandet, som vi kan se på TV. Tobias Hysén står för väldigt fina prestationer. Men att se skillnaden mellan honom och Messi under samma dygn, behöver inte ens den med nedsatt syn sina ”plusettor” för att begripa.

Nu ska jag hjälpa Juha att hitta fotbollsbiljetter. När han ska besöka Old Trafford för första gången, är det viktigt att allting blir perfekt.

Det kändes som morgonen efter min egen 20-årsfest i morse. Minnena från kvällens sista timmar var något suddiga. Jag var inte riktigt säker på vad jag hade drömt eller om jag hade drömt. 06.15 ringde en eländigt dryg väckarklocka som berättade för mig att det var dags att möta dagen, och nu några timmar senare har det mesta klarnat.

Vi förlorade på straffar igår, avslutet på en match som beskrivs som lotteri, men som ändå får ses som ett skicklighetsmoment. Av de kronor ni betalat  för ert tv-abonnemang eller entrébiljetten fick ni valuta för varenda öre, åtminstone när det gällde dramatik. Att vi sedan var sekunder från segern under ordinarie tid smärtar.

Efter matchen  drack vi dock ingen gravöl. Denna matchserie är i mångas ögon nära ett slut. Vi bestämde oss för att vara grymt förbannade igår, slicka såren idag och komma med högt huvud på träningen imorgon.

Jag har precis spenderat lunchen med min fantastiska vän, Martin Ollhage. Det var som vanligt väldigt underhållande. Efter att ha analyserat vår match ganska seriöst under de första tuggorna, bad han på slutet om en plats på en provträning efter säsongen. I FC Helsingborg menade han själv, i något obetydligt mindre lag utomlands om jag får välja.

Nu rullar arbetsdagen vidare.

Om knappt fyra timmar är det dags för andra akten i slaget om västkusten. Denna gång är det vi som får äran att beträda vår hemmaplan och försöka göra livet surt för Warberg. Om det ska bli seger, krävs just att vi är lite surare och lite argare under hela matchen. Slutspelsmentaliteten måste fram.

Dencker snickrade ihop ett kortare inlägg på sin blogg, och självklart var det samma maträtt till lunch idag igen. Har funderat lite över Kimmos fem mål, kontra mina två. Om han skjuter bäst i Sverige, och jag enligt många bland de sämre, så är möjligen mina två mål en större bedrift än hans fem. Nåja, det där kan ni fundera på innan ni beger er till IH.

Det har pratats mycket om slutspel de senaste veckorna. Efter träningen idag var det dags att följa föreningens P16-lag nere i Landskrona. En plats i morgondagens final stod på spel när Sirius mötte upp på andra sidan. Ett par av killarna har tränat/spelat match med oss under säsongen, medan andra var helt nya bekantskaper för mig. Mycket talang, mycket vilja och till slut ett stort jubel. Om ni vill spana in morgondagens stora spelare är det läge att befinna sig i Landskrona 14.00 imorgon.

Final där imorgon. En annan final går av stapeln ikväll. Melodifestivalen är bespottad och kritiserad. Ingen tittar på det, och låtarna är sämre än det mesta. Hur kommer det sig då att det presenteras skyhöga tittarsiffror varje vecka? Jag känner av fenomenet kring pokern, alla spelar, ingen förlorar pengar och spelbolagen går plus med ett par kassavalv.

Jag tror att vi har för få blåmärken och för lite smärta efter gårdagen. Det blev lite för passivt och aningen paralyserat i vissa delar av spelet. Då passar självklart Kimmo Eskelinen på att slå till fem gånger. Det finns ingen i världen som kan skjuta ett så välriktat skott med så hög kraft, lösningen är att han inte ska få avlossa så ofta från så nära håll i fortsättningen.

Charmen med en slutspelserie är psykoligin. Vinnaren tror sig alltid vara på väg mot något stort, och så tvärt kan det vara förbytt efter en förlust. Vår mindre anstormning i sista perioden fick i alla fall motståndarna att ta en time out, det får väl ses som en liten gnutta stress trots en behaglig seger igår.

Efter matchen kom Warbergs pressansvarige, den sympatiske Wilhelmsson, och ville kalla till presskonferens. Jag bad honom att lämna mig ifred, men han fortsatte påkalla min uppmärksamhet. I ett mindre fokuserat ögonblick skrek jag då att han borde visa ”lite jävla respekt” och han undrade vad jag hade för anledning att höja rösten. Vi skakade dock hand på det hela någon minut senare och sin vana trogen genomförde han en proffsig intervju.

Fortsättningen kommer att sändas i TV, innehålla ett bättre FCH och sammanfattas långt mycket senare än vad Warberg tror just nu.

Den bil jag sitter i befinner sig just nu i Osby och styr snart mot Malmö och en eftermiddag med jobb avslutas i Malmö Arena, där Redhawks tar emot Bofors.

Efter kvällens träning begav vi oss till Ängelholm och ett besök hos Nordströms. Tommy Håkansson (bilden) är delägare i företaget och styrelsemedlem i FCH. Efter en kort rundtur i produktionen var det dags att njuta av alla delikatesser. Kryddiga räkor toppade min lista tätt följda av ceranoskinan med färskost. Det var ganska skönt att flytta fokus från uppspel och frislag till musslor och udda tillagning av lax. Mätta magar och tillfredställda smaklökar kan möjligen vara grunden för en seger imorgon. Sommarens grillfester och picknickutflykter är säkrade, tack vare Nordströms. För att citera herr Håkansson, finns det bara ”goa grejer” på menyn.

En av stationerna i produktionen innebar att göra snygga gösfiléer. Peter Ramsten är en sann livsnjutare som gärna drar ut med båten när vädret tillåter. Idag fick han dessutom briljera inför oss andra med noggrann hantering av kniven. Gösen tillagades senare och kan möjligen vara skillnaden mellan framgång och motgång imorgon. Känslan på dagens träning var annars att vi mest längtade till imorgon. Repetition av detaljer, men energin använder vi fullt ut imorgon. Ni som sätter er i supporterbussen ska vara inställda på att vinna på läktaren. Vi fixar det på planen.