Innebandylivet

Mina förväntningar var väldigt varierade, när jag närmade mig Malmö Arena, strax efter lunch i lördags. Globens vita panna är ju bara ett av många intryck i ett område som satt sig. Percy Nilsson har, förutom sitt röda rymdskepp och en färdig tågstation, endast en massa lyftkranar och promenadstigar av singel i sin omgivning.

Väl framme vid entrén började det dock arta sig. Där vandrade förbundsfolket, de ansiktsmålade supportrarna och barnfamiljer upp över öronen förväntansfulla. Alla fick komma in och alla var redo för det som skulle utspela sig inne i arenan. För väl inne i arenan, har inte ens en liten dyckert spikats i utan noga övervägande.

Damerna först. En oviss match på förhand, utan riktiga linjer till en början. Det tenderar att bli lite för mycket misstag, vilket kan bli underhållande, för alla utom lagens tränare, förstås. Slutet var betydligt mer pulshöjande, med ett intensivare närkampsspel och mer nerv, på slutspelsvis.

Experterna i vår loge menade att IKSU spelade under sin förmåga, men jag tycker det kan kvitta när Djurgården till slut vann med uddamålet. Det ingår på något svårförklarat sätt, i ett lags förmåga, att vara bäst vid rätt tillfälle. Lördagen den 16 april 2011 blev till stockholmsk lycka, när Djurgården guldfirade.

Hermine Dahlerus har rosats i alla krönikor och reportage dagen efter finalen. Jag tyckte inte hon var bäst över 60 minuter, men det ingår även i varje enskild spelares förmåga – att vara ”bäst när det gäller”. Imponerande karriär sedan innan, än mer förtjänt av hyllningar sedan avgörandet.

Mellan matcherna serverades middag och efterrätt. Lagom till kaffets påtår, intog Warberg och Storvreta planen för dagens andra akt.

Vi satt närmast klacken från Uppsala. Mitt emot oss hade ett blått hav, det omtalade ”blå tåget”, skapat en inramning som innebandyn aldrig tidigare bjudit på. De var många, de hoppade och de förde oväsen. Ackompanjerade av stortrumman och varandra, fick den skånska publiken en rejäl lusing, som påminde dem om vad de bänkat sig för.

Efter en ny, trevande inledning, där till och med Kohonen missade enkla passningar, tog sig spelarna samman. Det var tätt, känslofyllt och dramatiskt – i 60 minuter. Det bästa av allt var att det inte var avgjort och att festen skulle fortsätta en stund till.

När Örjan Skogström hade chansen att avgöra, kändes det overkligt. Ska spelaren som kallades in mitt i säsongen vara kapabel att sätta en straff. Icke. Hade Hannes Öhman nerver att bli Malmö Arenas förstfödde kung då han stod inför sitt livs viktigaste straff. Nej. Jag vill minnas att straffar som den Mika Kohonen tvingades lägga, för överlevnad, sällan resulterar i succé. Han lurade Sjögren på rumpan och satte bollen mellan benen. Fantastiskt. Att Henrik Stenberg sedan samlar ihop sig och avgör, tyder bara på att han är redo för morgondagens landskamper, i en framträdande landslagströja.

Det var förstås oerhört små marginaler, som skiljde lagen åt. Att det var rättvist, blir svårt att propagera för. Jag hade dock en känsla, en bit in i sista perioden, som tog sig utryck i att Storvreta gjorde fler bra innebandymål. Flera passningar i rad, diagonaler följt av direktskott. Det tilltalar mig lite mer och därför kändes det värdigt med ett försvarat Storvreta-guld.

”Bult” drog straffen bakåt, men den stora grejen är att han nu drar sig tillbaka. Han menade senare på kvällen att vi haft många sköna bataljer genom åren. Jag kunde bara hålla med, och valde att ta chansen att hylla honom. Han är en av våra allra största spelare, inte minst med tanke på hur många år han tillhört det absoluta toppskiktet, bland landets backar. Han hade absolut förtjänat en guldmedalj i sin sista match.

Mina samlade intryck efter att planen invaderades av hysteriska fans i röda tröjor, var att innebandypubliken i Malmö, verkligen fått valuta för pengarna. Underhållning, spänning och inramning av högsta klass.

Pausunderhållningen var undermålig. Antingen kan planen stå tom, då många ändå lämnar sina platser. Eller också får de presentera någonting som håller publiken kvar.

Nationalsången var inte misshandlad av någon ekande elgitarr. Pampigt.

Ljudsystemet är tydligen rejält påkostat och spåren som spelades var som hämtade ur DJ Warbergs jukebox. Positivt.

Organisationen kring finalerna kan med stolthet se tillbaka på en lyckad lördag. Om ett år, sätts de på tuffa prov, när de ska göra evenemanget i bättre upplaga. De får hjälp av en stadsdel som är på väg att växa sig färdig. Hyllie kommer att hälsa samtliga åskådare välkomna, med lite varmare händer, när SM-finalen återkommer till Malmö 2012. Barnsjukdomar som svag pausunderhållning, dåliga kortläsare och saknaden av shotglas på efterfesten spacklade Djurgården, Storvreta, IKSU och Warberg prydligt över i år.

Brioni vann förresten Olympiatravet.

Mellandagar och nyårsfirande har passerat förbi sedan segern hemma mot Järfälla. Efter en trevlig middag, där vi firade segern och en lyckad höst, drog jag till London under ett par dagar för att hålla lite semester. Berömda byggnader varvades med besök på Harrods och alla de populära affärerna på Oxford Street. Tyvärr lyckades jag inte komma över några fotbollsbiljetter, vilket får anses vara resans enda minus.

Efter att Gullstrand stått för en utsökt oxfilé och ett fåtal glas champagne skålats ikapp med Mattias Andersson är det nu dags för ett spännande och orört 2010. De få minuter jag ägnade åt Internet på hotellet i London lyckades jag läsa att Balrog minsann inte ville vara sämre än oss, och slog Falun med hela 10-0. Samtidigt möttes AIK och Warberg i en match med tungt eftersnack. De allra djupaste av analyser får man självklart när spelarna själv får chansen att uttala sig och sätta egna ord på vad som hänt. En del mer nyanserat, och på andra sidan lite mer bittert och frispråkigt.

Att sitta och vara nostalgisk och orda om året som gick har redan tidningar och tv gjort i överflöd. Det känns mer spännande att se framåt och konstatera att 2010 kommer att bjuda på en del riktiga höjdpunkter, eller vad sägs om följande: OS i Vancouver, VM i Sydafrika, spännande upplösningar av ligorna runt om i Europa och sist men inte minst ett tight slutspel i innebandy. Lägg till ett stort bröllop och ett ovisst val till hösten, så har ni året i mer eller mindre sin helhet.

Trots mina hittills dåliga tips, ger jag mig på att sätta upp följande resultat under året.  Barcelona vinner La Liga, Manchester United vinner Premier League, Sverige tar OS-brons i ishockey och England når finalen vid sommarens VM-slutspel. Chelsea är nog kapabla och på tur för att vinna Champions League och sen hoppas jag att Erik Adielsson är kusken bakom hästen som vinner Elitloppet i maj.

Vad tror ni om året, både på innebandyplan och i den stora idrottsvärlden?

Årets sista bortamatch spelas imorgon och vi är på väg i bussen sedan 15.30 i eftermiddags. Precis som så många gånger förut spelas matchen i området kring vår huvudstad. Järfälla står för motståndet imorgon och trots sin placering i botten av tabellen ska de respekteras för spelet på hemmaplan. En trång sliten hall välkomnar oss ute i Jakobsberg imorgon.

Lottningen till Champions League ägde rum under eftermiddagen. United får möta ett rutinerat Milan, men det faktum att dubbelmötet inleds nere i Milano får ses som en fördel. På tal om rutin så har Uniteds veteran valt att förlänga karriären ytterliggare. Från speedig sprinter längs kanten har han med ålderns förnuft tagit med sig en stor hjärna in på det centrala mittfältet. Världsklass.

Den som inte har något lag nära sitt hjärta ser antagligen mest fram emot mötet mellan Inter och Chelsea. Jag skulle älska att se en repektlös Mourinho få spel på Stamford Bridge och kasta sig på knäna när italienarna avgör på övertid. I Europa League blir det en hel del svenska spelare på planen. Kolla in lottningen och välj ut någon av de matcher som visas i TV. Intressanta spelare och också en del spännande lag i form av Juventus och Liverpool.

Nu ska jag ringa Ollhage och spåna inför V75 imorgon. Vill ni ge er själv en egen julklapp så är ni med i morgon när det finns miljoners miljoner extra i potten.

Ikväll blir det bowling och möjligen kan ni få se ett par klot i rännan eller en snygg strike vid bilder senare.

En lördag, nästan vilken som helst under ett år, omsätter vi svenskar närmare 100 miljoner genom att spela på trav. TV4 är kanalen som tagit på sig ansvaret att sända och förmedla spelet, analyserna och loppen. Etablerade namn, ja rent av de allra skarpaste kännarna i landet, förgyller rutan under såväl vardagssändningar som storloppen. Under ett år med helt sjuka prestationer, lovande unghästar och en rekordjakt som är minst sagt imponerande går vi dock miste om tankar och uttalanden från huvudpersonen själv, Åke Svanstedt. I ett tidigt skede valde TV4 att bespotta och döma huvudpersonen i frågan om djurplågeri och plötsligt valde han, såklart, att inte beblanda sig med TV4 i samband med tävlingar.

Han har vunnit alla de mest prestigefyllda och penningstinna loppen på svensk mark, slagit Stig H Johanssons oslagbara rekord vad gäller inkörda pengar för en svensk tränare på ett år och slår vilken dag som helst också rekordet för antal segrar för en enskild tränare under ett år. Vi som tittar, följer och är väldigt intresserade går miste om reportage, intervjuer och djupdykningar i Sveriges genom tiderna mest framgångsrika stall. Borde TV4 möjligen ha haft lite tålamod i sin jakt på rubriker och skandaler?

Barcelona i allmänhet och Zlatan i synnerhet är nästan lika självklart under helgerna som Idol har vunnit i samband med svenskens fredagsmys denna höst. Kan uttalandet om osämjan mellan Zlatan och Messi få vår superstar att inte längre orka svara på frågorna efter matchen får nog TV4 problem att stödja sig också på sin högra fot.

..men bara för en kväll. Eftersom jag spenderat stora delar av veckan i Eskilstuna tog jag chansen att träna med ett lag här uppe för att hålla igång inför matchen på fredag. Normalt försöker vi ha hög fart på träningar som ligger två dagar innan match. Utan att jag hade påverkat innehållet, var det precis vad som erbjöds ute i Torshälla. Trevligt gäng med en blandning av högstadieelever och män som närmade sig både 35 och 40.

Det gick inget vidare på travbanan igår. Min form var lika kylig som luften vi stod och andades in. Kul dock att nybörjarna i gänget lyckades med sin blunda-peka-strategi. Själv tar jag ett uppehåll en bit in i nästa år för att hitta formen igen.

Matchen på fredag ska bli otroligt kul för oss spelare. Vi har, för första gången på länge, Pixbo efter oss i tabellen. Det kryddas också av att Vidar Jonsson står i motståndarbåset (mer om honom imorgon). Förhoppningsvis kan vi också få den stöttning vi faktiskt förtjänar, fixar ni över 15o0 åskådare?

Om Zlatan normalt kliver omkring med bröstet först och ler sitt allra bredaste leende har han all rätt att göra det med en utstrålning som gör att det når hela vägen hem till Sverige idag. Årets mäktigaste match avgjordes av en svensk med ett helt galet skott. Tekniskt och kraftfullt i ett skede där matchen var ganska sömnig. Hade jag varit en skollinjal kortare och tio år yngre hade jag siktat in mig på att bli innebandyns Iniesta.

Dagen var annars upplagd lite som en stor middag, där huvudrätten placerats sist. Everton föll tungt i ångestmötet med Liverpool och Chelsea underströk att de är obehagligt stabila utan att bjuda publiken på något extra.

Om söndagen gick i fotbollens tecken blev lördagen en innebandyfylld dag i Lund. Ett arrangemang mellan klubbar och förbund hade placerat tre matcher i arenan som byggts särskilt för handboll. Vi var ett gäng från laget som hjälpte till att marknadsföra de klubbor vi spelar med och kände oss även lite viktiga när vi fick äran att närvara vid en smakfull VIP-lunch.

Imorgon drar jag till Eskilstuna för ett par dagars arbete. Otroligt välplanerat är det också trav imorgon och jag lyckades få med mina kollegor till banan där uppe. Om det inte saknas Internet får ni ett par rader imorgon också. Nu måste jag läsa på inför morgondagens lopp, känns viktigt att ha några tips att bjuda de andra på.

Det var tanken när vi styrde mot Jägersro efter förmiddagens träning. Med mig hade jag debuterande Simon Jönsson och den mer erfarna Linus Nordgren. För er som inte spelar V75, eller är intresserade av trav, går det ut på att ha så många rätt som möjligt, minst fem och helst sju. Ju fler lopp man lyckas pricka in rätt häst i, desto högre blir både utdelningen och spänningen. Favoriterna (ger låg utdelning) radade upp sig under de inledande avdelningarna och när det väl kom en liten överraskande vinnare (höjer utdelningen) hade ingen av oss prickat för denna på kupongen. Lång näsa och tom plånbok blev dagens resultat.

Träningen i morse var av det lugnare slaget och vi försökte bara vässa känslan för samspelet mellan klubba och boll samt våra slitna kroppar. En lördagsträning är ofta ganska intetsägande men det såg koncentrerat och piggt ut när vi lämnade Påarp.

Imorgon väntar match mot ett lurigt Balrog. De har under inledningen varvat smått pinsamma resultat med riktiga bragdsegrar. Det finns en rad skickliga spelare, men de kommer inte att få samma lättsamma bevakning som när vi delade färja hem från Finland. Trots förlusten i veckan är vi fyllda av självförtroende och hunger efter nya segrar.

Det spelas ytterliggare en rad matcher i vår serie imorgon. Det blir dock svårt för dessa att slå en ren SM-final i fotboll på fingrarna. Slår vi Balrog samtidigt som AIK fixar minst en poäng mot IFK Göteborg tror jag vår tränare Mikael Karlberg tar på sig en peruk och badar i en av Helsingborgs fontäner iförd Ivan Obolos matchtröja. Visste ni förresten att AIK tränar på just Karlberg.

Arsenal tog tillsammans med Chelsea och United full pott idag. För Liverpools del blev glädjen efter förra veckans prestigeseger mot United kort. Imorgon ska jag korsförhöra Marck Lundberg och ”Pizza” för att klura ut vad som är felet med deras rödklädda hjältar. Hagelskurar av skällsord brukar riktas mot tränare Benitez och hans förkärlek till mittfältare Lucas. Där kom visst ett lika-som-bär, signerat Peter Ramsten.

Hoppas vi ses på IH imorgon.