Innebandylivet

Dags att vakna upp efter sommar, sol och semester.

Raderna med patetiska ursäkter för dålig uppdatering hoppar vi över.

Sedan början av augusti har träningsmatcherna sakteliga blivit fler och fler, för lagen runt om i Skåne. Som vanligt dammades matchkläderna av när det vankades utomhusmatcher i Båstad. Ödets ironi hade lottat en första omgång, som bland annat bjöd på matchen mellan FC Helsingborg och IK Stanstad. De unga spelarna gav oss en mindre lektion och segrade med 5-1. Nede försökte ge mig en tackling på mittplan och Fält fick känna på en gammal kroppsfint. Allt som vanligt med andra ord.

FCH tog sig sedan till final efter att ha presterat en positiv innebandy. Grabbarna från Staffanstorp fick lämna turneringen redan efter gruppspelet.

Simon Jönsson och Peter Lindström, fostrade i FCH, har begett sig ner till Österrike. Förutom barhäng och andra ungdomliga aktiviteter, lirar de innebandy där nere. Premiären mot ett slovenskt lag finns i ett sammandrag och killarna inledde sin ”proffskarriär” på bästa sätt. Notera att filmteamet från FBK Olimpija granskat matchens två sista mål. Hög klubba?

Efter en hyfsat seriös försäsong har DM inletts strålande för oss i Stanstad. 8-4 och 13-2 känns stabilt.

Spontant får Umeå City och Tyresö Trollbäcken det tufft under säsongen.

Det är idag exakt två veckor kvar tills premiären av SSL. Det vankas kanonmatch på IH när Pixbo kommer på besök. Vidar Jonsson möter sitt gamla lag. Efter att ha sett Pixbo besegra Warberg med 9-1! i helgen, har Kent Göransson garanterat en hel del pilar att rita ner för sina spelare.

FCH besegrade Växjö med 4-3 i en hetsig träningsmatch. Jag vill minnas att det var ganska livat även för ett år sedan, när vi möttes på IH. De övertända bröderna Roos är passionerade, men inte helt disciplinerade i alla lägen.

Landskrona Falcons ser ut att få strida hårt för att hålla sig kvar i toppen av allsvenskan. Jag såg laget spela mot Palmstaden i förra veckan. Resultatet av missat avancemang har satt sina spår. Många nya spelare har fått ta klivet upp från juniorlag och reservlag. Joakim Larsen står dock stadigt på sin backplats. Spelskicklig och profilstark spelar Danmarks bästa innebandyspelare vidare ytterliggare en säsong.

FBC Engelholm lindar inte in sina ambitioner om att det är serieseger som gäller. Jag undrar om de har ett lag som kan stapla segrar och placera sig före hopslagningen, FBC Kalmarsund, antagonisterna från Munka-Ljungby och målglada Sävsjö.

FCH har en intressant hemmamatch kvar innan premiären. Vill ni se finnarna, juniorerna eller trotjänarna, så väntar möte mot allsvenska nykomlingen, Malmö FBC, under nästa vecka.

Ni har väl inte glömt att följa andra läsvärda bloggar under sommaren: Bult, Kimmo och Edberg levererar – ständigt.

Stor dag. Finalen av Wimbledon avgörs om någon timme. Det känns lite bittert att inte Roger Federer spelar. Han är ju starkt förknippad med både gräset och finalen. Nu blir det istället de två yngre dominanterna som gör upp inför celebriteter och kunniga tennisälskare. Det är inte något dåligt alternativ.

Matchbilden och utvecklingen rent resultatmässigt känns ganska oviss. Båda spelarna är duktiga på att ständigt förlänga bollduellerna. De ser stundtals ut som två livs levande bollplank, eller som snöret till de gamla ”tennistränare” man ställde på gatan och slog på tills mörkrets intåg. Nadal är oerhört skicklig och nogrann i början av sina servegame. Han utsätter sig väldigt sällan för stressmomentet att hamna i underläge med 0-30. Novak Djokovic måste vara exakt lika nitisk när det är hans tur att sätta igång bollduellerna.

16-11 till Nadal i inbördes möten.

4-0 till Djokovic under 2011.

Ett par tiebreak och 12-10 till någon av spelarna i femte avgörande krävs för att överträffa några av showerna vi bjudits på under senare år.

Tillfällig eller konstant rockad kring tronen som världsetta?

Det blir hyperintressant i eftermiddag.

Trots att sommaren anlänt, är inte fotbollens allra hetaste period här. Visst är det mysigt att promenera upp till Olympia, eller besöka någon pub innan Malmö FF spelar. Det är dock de stora ligorna, med de bästa spelarna, på de finaste arenorna, som tilltalar mest.

Tur att tennisens allra trevligaste period är här just nu.

De oändliga bollväxlingarna i Paris,  ett fåtal veckor av förberedelse för gräset och sedan höjdpunkten – Wimbledon. En grym kuliss med vita, stilrena kläder blandas upp med en gräsligt grön färg. Starkt serveande, pricksäkra attacker och en god hantering av ett accelererande tempo är sedan ingredienser som tar dig hela vägen till de sista två dagarna av två veckors tennis.

Robin Söderling var tyvärr inte riktigt kry när han skulle sätta stopp för kvalande Tomic. Roger Federer mötte en formtoppad Ali-kopia när semifinalbiljetterna skulle delas ut. Till tre fjärdedelar är det endast toppseedade spelare kvar och mycket talar för att Nadal och Djokovic gör upp i finalen på söndag. Jo-Wilfried Tsonga är dock kapabel att både störa och välta segerrike Djokovic i dagens första match. Det finns också en svag fot och en framgångstörstig hemmapublik som kan ställa till det när Rafael Nadal tar sig an Andy Murray.

Det klagas mycket över hur svag svensk tennis är och att Robin Söderling är alldeles för ensam på toppen. Vi har dock en tradition när det gäller både Davis Cup och dubbelspel i de vanliga ATP-turneringarna. Ett litet frågetecken kring de sändande kanalernas prioritering när Robert Lindstedt jagar en ny finalplats i London. Canal Plus valde att packa ihop för dagen och nämnde istället Jonas Björkmans match i inbjudningsturneringen för pensionerade hjältar.

Jag håller mina tummar för Andy Murray och Robert Lindstedt under de sista dagarna. Sedan byts gräs mot grus och en kanonvecka i Båstad.

Efter två raka förluster mot Linus Nordgren, lyckades jag vinna i veckan. I morgon förmiddag spelar vi igen, på Staffanstorps CC.

Nu börjar semifinalerna – det är bara att luta sig tillbaka och njuta.

Efter en regnfylld dag känns det plötsligt naturligt att bjuda upp till en pekfingervals med mitt tangentbord. Innebandyn, är trots sommarens intåg, ganska sval för stunden. Det tränas och tränas, men mest i skogen eller i gymmet.

Warberg lade beslag på Landskronas målmaskin, Nicklas Lidholm. Han var varit giftig i många säsonger och kommer säkert att utvecklas ytterligare med ännu bättre lagkamrater. Rapporter kring hans tidigare försäsonger, har avslöjat att han spenderat dessa utomlands. En fenomenal grundfysik har tydligen räckt för att vara en av allsvenskans bästa spelare, men med ny klubbadress, tror jag att han kan ta ett sista steg i sin utveckling.

Jag var nere och spanade in FCH:s inomhusträning i går. Det skymtades mer vilja än finess under Kent Göranssons ledning. Det återkommande ordet bland personer man pratar om säsongen som kommer med, är ”spännande”. Hur bra är de nya finska spelarna? Vilka juniorer kan och kommer att ta ett jättesteg när de får spela seniorinnebandy varje vecka? Kan Linus Nordgren bli ännu bättre? Ingen vet, kanske inte ens ledartrion, men det gör det inte mindre, just ”spännande”.

Zlatan körde kanske ner en kryddstark kopp te i halsen på Martin Lipton efter landskampen i veckan. Jag följde en slinga på twitter efter uttalandet i TV4 och där var den engelske journalisten tydlig med att han gav oss engelsmännens bild av Zlatan Ibrahimovic, och inte hans högst personliga åsikt. Oavsett vad, så var det en rejäl känga och dessutom glömde han Zlatans två snygga mål mot Arsenal, när han totalsågade insatserna mot engelskt motstånd.

Ny hjälteinsats mot Ungern hade varit bra för kärleken från en fotbollspublik som redan har vår superstjärna väldigt nära hjärtat. 3+1 i all ära, men Finland var oerhört lama.

Under de två år som vi spelat tillsammans, har jag och Juha Kivilehto delat hörna i omklädningsrummet. Förutom att han är en mycket ödmjuk och skojfrisk människa, finns det också ett stort idrottsintresse innanför det finska pannbenet. Översättningen av ”målvaktstränare” har lockat fram många skratt och i går pratade vi om detta, med tanke på landskampen. Vi var överens om att de behöver en ny maalivahti – igen.

Stefan Edberg är vår just nu mest klarsynta tyckare. Han kan sporten, alla spelare och känner dessutom till detaljer inom förbundet –  vilket gör honom till mitt förstaval. Jag tycker, precis som Edberg, att det är en stor miss att inte ta tillvara Jan Gustafssons enorma kunnande. Det vore oerhört spännande om Edberg/Gustafsson tog sig an ett medelbra lag i SSL. Ni kan väl åtminstone fundera på saken?

Vi hörs igen – när det mulnar på eller blir regnigt igen.

Det var inte mycket till fotbollspropaganda, på Olympia under fredagskvällen. Vi räknade till 25 minuters tåtrippande, innan första frisparken blåstes. Kalmar rensade, HIF ville framåt och ett slumpmål satte igång matchen. Men var det enbart slump? Vid reprisen ser det ut som att Rasmus Jönsson, liggande precisionspassar bollen en knapp meter i djupled. Erik Sundins lättning över målvakten var läcker och underhållningsvärdet kunde sakta stiga.

Kalmars mittbackar var inte intresserade av konstruktiva lösningar i första halvlek. Erik Sundin lyckades ligga så pass nära dem, att de aldrig fick tid på sig att göra något vettigt med huvud eller fötter. Den blonda ”nian” hade varit perfekt för en innebandyplan. De korta löpduellerna vinner han ständigt, så fort de sätter av på en längre sträcka travar långklivarna förbi.

Baffo, Hansson och Andersson lyckades dra med sig sina lagkamrater under andra halvlek, när anfallen blev kortare och närkamperna runt eget straffområde fler.

HIF känns just nu som ett hyfsat stabilt 1-0-lag, mycket tack vare organisation och en trygg målvakt. Det är oerhört imponerande att se Pär Hanssons förmåga att sträcka ut och sedan sparka ut, med bättre precision än många svenska mittfältsspelare.

Tänk den dag de tränar bra, videoanalyserar och kommunicerar med varandra.

—

Kimmo Eskelinen börjar redan nu piska upp stämningen inför kommande säsong. Det måste klia från hans högra handled, genom hela kroppen, hela vägen ut till spetsen på bladet, efter att få sätta igång att möta de bästa igen. Jag vet att han gillar matcherna mot FCH och det är inte överraskande att han börjat med små gliringar om ”Real Helsingborg”.

Warberg har ju ”bara” värvat Kimmo, en av allsvenskans hetaste spelare och har ett finskt bastuaggregat på ingång. Innebandyns ”El Clasico” är inte på låtsas under säsongen.

Vidar Jonsson tog i veckan med laget på mardrömsrundan, runt tennisbanorna i Pålsjö. Gaphalsen stod tydligen vid sista stigningen och manade på latmaskarna att öka lite.

Linus Nordgren förlängde i veckan. Det var en bättre nyhet än alla värvningar i världen. Han spelar redan morgondagens innebandy och är alltid framträdande under matcherna. Det hintades om ett större lönekuvert, vilket ger mig förhoppningar om att han skaffar sig en bil. Det skulle vara oerhört trevligt om han kunde börja betala av, för alla de gånger jag har hämtat honom utanför gula kiosken.

—

Jag har mött Robert Nilsson i ishockey. Vi vann mot honom med 5-4, när han spelade i Nynäshamn. Bildat anfallsformation med Carl Söderberg. Han vann alltid interna poängligan, när vi var iväg på cuper. Spelat väggspel på en innebandyplan med Henrik Larsson. Satt en straff på Ronnie Hellström. Han chansade på att stå kvar i mitten.

Jag har också spelat fotboll mot Fredrik Jensen. Och om någon, för tio år sedan, skulle försöka lura i mig att Patrik Ekwall skulle ägna en lördagskrönika åt denne snabbsprintare, så hade jag skrattat hela vägen till Löberöd. Jag hade nog trott mer på chansen att spela väggspel med just Henrik Larsson.

Jensen är dock en rejäl motsats till modelejon med välvaxat hår och snygga märkesväskor. Han fäller hellre ett rådjur och stoppar in en snus. Heja Jensen.

Mot beachen och lite volleyboll.

Det underbara vädret innebar premiär för boule-säsongen i afton. Efter en trevande inledning, blev det två raka segrar på slutet. Linus Nordgren har ännu inte kammat hem något parti (heter det så?) och lånade med sig ”lillen” hem över natten.

Det känns helt rätt att spela i basker.

När jag blir pensionär finns det två självklara saker att pyssla med om dagarna. Boule och vila middag är givna punkter på schemat.

Max Wahlgren valde FCH, trots konkurrens från flera framträdande klubbar. Att han noterade 36 poäng under föregående säsong, vittnar om att det finns mycket stort kunnande i en ung mans handleder. Välkommen Max.

För ett par veckor sedan blev det känt att herr Wahlgren flyttade från Dalen och Umeå för att han inte fick något jobb. Om sanningen helt och hållet är den, tycker jag det är svagt agerat av klubben. Det finns nog fler arbetstillfällen än det finns poängmaskiner i staden.

Manchester United. Vilken fantastisk söndag det blev till slut. När United nu, av allt att döma, tar den titel som gör dem störst nationellt, är det inte utan att man reflekterar över ett par saker. Lagen i toppskiktet: tunga Chelsea, skönspelande Arsenal, Liverpool med sin tradition, nyrika City och framåtmarscherande Tottenham är oerhört starka konkurrenter. Undrar bestämt om det finns någon liga med ett så bred topp. Det gör förstås bedriften ännu mer beundransvärd.

Det är inte helt utan tålamod som Sir Alex Ferguson förvekligat sin dröm: ‎”I want to knock Liverpool off their fucking perch”. Du kan samla mängder av goodiebags utanför Knutpunkten varje morgon. Novak Djokovic har tagit sex ATP-titlar på knappt fem månader. För att inkassera en ny PL-titel, får du alltid vänta minst ett år. Därför kan nu Uniteds fans dansa och sjunga, med lite extra avsaknad av ödmjukhet. Det dröjer ju ett tag innan någon uppnått 20.

Till sist..

..så spelar nämnde Djokovic tennis på en helt ny nivå. Tänk dig att nöta ner Rafael Nadal. På grus!

..så skulle hans landsman, Nemanja Vidic, kunna vara världens bästa fotbollsspelare just nu. Messi är bäst på offensiv planhalva, men Vidic gör inte ett enda misstag i eget straffområde. Erkännandet lär inte bli av, men i finalen CL-finalen blir det kul att se dem sida vid sida, eller öga mot öga.

..har Halmstad krånglat till det rejält. Vad gör spanjorerna och hur mycket lustigt ska inträffa innan de segrar för första gången.

..skulle jag vilja läsa om ett par tunga värvningar från AIK, Pixbo och eventuellt Jönköping.

..så håller Ekwall vs Lundh oerhört hög klass. Sätter du dig i fåtöljen bredvid skåningarna, förblir ingen fråga obesvarad.

Ägnar slutraden åt Marjan Svabs krönika efter Uniteds seger i söndags. Efter en ojämn formkurva är årets (hittills) bästa krönika författad.

Drömfinalen är ett faktum. Inga avstängningar, få skador och topplagen från de två bästa ligorna ställs mot varandra. Om United vågar spela med två anfallare kan det bli en riktigt underhållande match. Först ska det dock spelas en superhet match på Old Trafford på söndag. Nervositeten börjar växa sig allt starkare.

Ola Wenström är så säker i sina övergångar och ordval, att det börjar bli Granqvist-klass på hans närvaro. Som studioankare då förstås. Som referent är dock innebandyvännen i en klass för sig.

Lars-Tommy blev vårt mest använda begrepp inom området delat ledarskap. Kent-Vidar ligger bättre i munnen än Vidar-Kent, i FC Helsingborgs nya tränarduo. De fyndiga rubrikerna kan avlösa varandra under hösten. Med tanke på Kent Göranssons bakgrund som dragkampare, är det bara att börja ordvista:

”Kent ska få stjärnorna att dra åt samma håll”

”Bra drag – när FCH tog ny hemmaseger”

”FC Helsingborg drog ifrån under slutperioden”

Vidar Jonsson har också ett användbart förnamn.

”Segertåget rullar vidar(e)”

Nåja, en enormt spännande sammansättning i båset.

Citatmaskinen fortsätter rulla på högvarv. Hockey-VM måste vara en osannolik guldgruva, eftersom de fortsätter envisas med att lira en ointressant turnering vår efter vår.

Robin Söderlings val av ny tränare gör mig riktigt spänd på fortsättningen. Fredrik Rosengren är fenomenal som kommentator på Viasat. Om Söderling har kapaciteten att bli ännu lite bättre, så är det möjligen under ”Fiddes” ledning. En segerstaplande Djokovic, en formletande Federer och en skadeförföljd Nadal ska dock betvingas på vägen mot tronen. I kväll slog han Tsonga i en tight match. Spelet såg ganska tryggt ut.

Sugen på mer om tennis. Läs Torbjörn Denckers trevliga inlägg.

Spännande omgång på gång i allsvenskan i fotboll.

Djurgården tar emot Halmstad i en riktig ångestmatch.

Malmö letar målskytte borta mot Syrianska.

Helsingborg tar emot Gefle som överraskat under inledningen.

Norrköping åker till Elfsborg för att försöka revanschera sig efter storförlusten senast.

Dessutom ett litet vägskäl för Örebro och Kalmar, redan i morgon.

Det är en sjuk kontrast när vi precis bjudits på propaganda i Champions League. Intresset för den inhemska fotbollen, dör dock aldrig ut, trots spottloskor och svordomar över den bristande kvaliteten.

I morgon är det fredag – igen. Snart sommarlov.

Det har varit ett lite för långt uppehåll, för att det ska kännas riktigt okej.

Efter säsongens sista träning, har behovet av distans från innebandy, träning och näringsriktig kost varit ett måste. En supertydlig reaktion efter beslutet att inte längre spela på elitnivå.

Det blir fortfarande inte mycket fysträning, men motivationen att skriva är tillbaka.

Under påskhelgen fick England fint besök, när två glada herrar från Staffanstorp gästade Manchester. 1-0 mot Everton följdes av en bra fest på puben. Doften av en historisk, nittonde ligatitel, spred sig över hela Old Trafford. Dagen efter bevittnade vi en dramatisk match, när Bolton, i strålande solsken, besegrade Arsenal på övertid.

Helgen som gick ville dock tillsätta lite mer spänning, dels genom kontroversiella domslut, men också av en Wenger, som grep ett sista litet halmstrå. Matchen på söndag är den viktigaste match jag varit med om, sedan Mark Hughes och Brian McClair fick mig att börja följa Manchester United, i början av 90-talet.

Hallarna står tomma, sargen samlar damm och klubborna ligger och myser i fodralen. Sportcheferna jobbar dock dag&natt för att få tag i unga talanger och etablerade stjärnor.

FCH har lyckats knyta till sig en duktig, finsk center. Han är lite lik Linus Nordgren i sin spelstil, vilket kan ge roliga backchecking-dueller under träningarna. Under juniortiden spelade jag flera landskamper mot Kukkola, vilket inte alltid var helt enkelt.

AIK tappar etablerade spelare och fyller på med unga spelare från närområdet. Huvudstaden har alltid massproducerat spelskickliga killar, men frågan är hur talangerna klarar av miljön, kraven och mentaliteten ute i Solna.

Mikael Karlsson hamnar i Caperiotäby och jag ser det som den mest spännande värvningen – hittills. Här behöver han förmodligen inte försvara så mycket och dessutom kryllar det av skickliga medspelare. Får jag över 10 gånger pengarna på honom som vinnare av poängligan, så spelar jag ett par hundralappar. I en målglad omgivning, kan det snittas en hel del poäng.

Finskt toppnamn krävs förmodligen för att överträffa Karlssons övergång.

Daniel Dalbjer väljer att spela i Falun. En lite oväntad övergång, men ack så spännande att följa. Här kan publiken få se antingen 30 mål eller också 1+1 och en söndersutten avbytarbänk redan runt jul.

Plockar Pixbo in ett par schweizare efter att man gjort klart med David Jansson som tränare?

Ska Jönköping lyckas säkra upp Johan Andersson inom kort, för att kunna locka till sig ett par skarpa namn.

Avslutningsvis ett par rader om Patrik Sjöberg.

Självklart starkt och beundransvärt att han orkar berätta om det som hänt. Vi diskuterade ämnet på jobb i förra veckan och gled över på det sportsliga. 242 cm är en oerhört respektingivande höjd. Stefan Holm må ha hoppat en viss höjd oändligt många gånger. Han är också en kortväxt, envis allvetare, men jag har numera tagit ställning i sandlåde-debatten dem emellan. Höjdhopp handlar om att hoppa högt, vilket gör Patrik Sjöberg störst/högst.

Vi pratade också om andra prestationer som var svåra att blunda för. Längdhoppet från Mike Powell nämndes, men allra mest galen är nog den leende etiopiern, Haile Gebreselassie.  2.03.59 på ett maraton är så enormt imponerande att det nästan blir overkligt.

IFK Göteborg skulle nog gärna göra filmen till verklighet och tvärtom. Jonas Olsson skulle förmodligen sänka sin puls ganska markant, om han fick se sitt ansikte på en filmduk istället för i negativa rubrikers sällskap. Laget har haft en usel start på säsongen, men skulle inte karusellen runt tränarna, redan ha kunnat installerats på Liseberg.

Stod inte någonting orätt till redan i somras, när man bytte intern rollfördelning.

Stefan Rehn var för övrigt en favorit när jag gick på gymnasiet. I vår idrottsklass spelade vi ofta fotboll på judomattan, på Bollhuset i Lund. Något barnsligt brukade vi ikläda oss rollen som våra favoriter. En mix av Rehn och Batistuta brukade vara min drömspelare.

Allsvenskan har annars inletts väldigt intressant. Djurgården firar inte sitt SM-guld i innebandy helt utan huvudbry. Märklig tränarsits där också, när Magnus Pehrson sitter i väntrummet och spanar in en allt mer febrig patient.

Trelleborg sägs jobba vidare i lugn och ro. Det är så det funkar nere på söderns slätter. När man parkerar bilen i gatorna bredvid Vångavallen, tittar folket surt och undrar när man ska åka hem. Tom Prahl behöver förmodligen inte oroa sig över möte med True Blues. Tio insläppta på tre matcher är dock rejält alarmerande.

Gefle ska självklart ha mycket beröm för sin fina inledning. Krysset borta mot Syrianska kändes orättvist, men uppföljningen med hemmaseger mot Norrköping och superskrällen borta mot Örebro lovar gott. Trelleborg hemma i veckan blir en hint om de är stabila eller helt opålitliga.

Elfsborg möter Kalmar, Malmö och GAIS närmaste tre omgångarna. Är det efter skral poängutdelning där som också Magnus Haglund tvingas möta avgångens vrål?

HIF och MFF verkar glida fram på ren grundkapacitet. Mål i sista minuten mot lag som letar efter trygghet är ett styrkebesked. HIF har trots allt avverkat två tuffa bortamatcher, medan de regerande mästarna mött mer mediokert motstånd.

Wanderson gör så mycket poäng att man skulle kunna tro att han spelar innebandy.

Innebandy.

Thomas Brottman kommer allt närmare min topplista (en inofficiell). Dagens inlägg tillägnat Mattias ”Bult” Larsson, är väldigt vackert och poetiskt. Det kan nog hissas en tröja i Sparbankshallen, under nästa säsong.

Joakim Sjöstrand har funnit en ny utmaning. Jag vet att han trivdes väldigt bra senast han var på Gotland och jag hoppas att han fortsatt får uppskattning för sin energi och seriositet.

Vad sade/skrek Joel Kanebjörk till Viktor Klinsten vid de tillfällen han var framme hos målvakten i lördags. Det var åtminstone underhållande och fyllt av tändvätska.

Fanns det en monter med avlatsbrev i samband med finalen? Flera spelare kom fram och bad om ursäkt för dumma saker de gjort under säsongen, när vi möttes på kvällens festligheter. Jag skrattade mest åt det, eftersom det förmodligen var med ett par välförtjänta droppar innanför skjortan. Uttrycket ”det man säger full – har man tänkt ut nykter” vittnar dock om att de känt en viss ånger efter våra matcher.

Landslaget samlas till helgen. Linus Nordgren är en av stjärnorna som åker till Linköping. Han säger sig vara i god form och känna sig pigg inför säsongens sista utmaning.

Funderar fortfarande hur jag ska ta mig an kvällen.

MFF-Mjällby live på Swedbank Stadion gör att jag missar delar av de andra matcherna.

Tottenham-Arsenal och ett av mötena mellan Real Madrid-Barcelona finns också på schemat i kväll.

I morgon: Säsongen som gått.

Mina förväntningar var väldigt varierade, när jag närmade mig Malmö Arena, strax efter lunch i lördags. Globens vita panna är ju bara ett av många intryck i ett område som satt sig. Percy Nilsson har, förutom sitt röda rymdskepp och en färdig tågstation, endast en massa lyftkranar och promenadstigar av singel i sin omgivning.

Väl framme vid entrén började det dock arta sig. Där vandrade förbundsfolket, de ansiktsmålade supportrarna och barnfamiljer upp över öronen förväntansfulla. Alla fick komma in och alla var redo för det som skulle utspela sig inne i arenan. För väl inne i arenan, har inte ens en liten dyckert spikats i utan noga övervägande.

Damerna först. En oviss match på förhand, utan riktiga linjer till en början. Det tenderar att bli lite för mycket misstag, vilket kan bli underhållande, för alla utom lagens tränare, förstås. Slutet var betydligt mer pulshöjande, med ett intensivare närkampsspel och mer nerv, på slutspelsvis.

Experterna i vår loge menade att IKSU spelade under sin förmåga, men jag tycker det kan kvitta när Djurgården till slut vann med uddamålet. Det ingår på något svårförklarat sätt, i ett lags förmåga, att vara bäst vid rätt tillfälle. Lördagen den 16 april 2011 blev till stockholmsk lycka, när Djurgården guldfirade.

Hermine Dahlerus har rosats i alla krönikor och reportage dagen efter finalen. Jag tyckte inte hon var bäst över 60 minuter, men det ingår även i varje enskild spelares förmåga – att vara ”bäst när det gäller”. Imponerande karriär sedan innan, än mer förtjänt av hyllningar sedan avgörandet.

Mellan matcherna serverades middag och efterrätt. Lagom till kaffets påtår, intog Warberg och Storvreta planen för dagens andra akt.

Vi satt närmast klacken från Uppsala. Mitt emot oss hade ett blått hav, det omtalade ”blå tåget”, skapat en inramning som innebandyn aldrig tidigare bjudit på. De var många, de hoppade och de förde oväsen. Ackompanjerade av stortrumman och varandra, fick den skånska publiken en rejäl lusing, som påminde dem om vad de bänkat sig för.

Efter en ny, trevande inledning, där till och med Kohonen missade enkla passningar, tog sig spelarna samman. Det var tätt, känslofyllt och dramatiskt – i 60 minuter. Det bästa av allt var att det inte var avgjort och att festen skulle fortsätta en stund till.

När Örjan Skogström hade chansen att avgöra, kändes det overkligt. Ska spelaren som kallades in mitt i säsongen vara kapabel att sätta en straff. Icke. Hade Hannes Öhman nerver att bli Malmö Arenas förstfödde kung då han stod inför sitt livs viktigaste straff. Nej. Jag vill minnas att straffar som den Mika Kohonen tvingades lägga, för överlevnad, sällan resulterar i succé. Han lurade Sjögren på rumpan och satte bollen mellan benen. Fantastiskt. Att Henrik Stenberg sedan samlar ihop sig och avgör, tyder bara på att han är redo för morgondagens landskamper, i en framträdande landslagströja.

Det var förstås oerhört små marginaler, som skiljde lagen åt. Att det var rättvist, blir svårt att propagera för. Jag hade dock en känsla, en bit in i sista perioden, som tog sig utryck i att Storvreta gjorde fler bra innebandymål. Flera passningar i rad, diagonaler följt av direktskott. Det tilltalar mig lite mer och därför kändes det värdigt med ett försvarat Storvreta-guld.

”Bult” drog straffen bakåt, men den stora grejen är att han nu drar sig tillbaka. Han menade senare på kvällen att vi haft många sköna bataljer genom åren. Jag kunde bara hålla med, och valde att ta chansen att hylla honom. Han är en av våra allra största spelare, inte minst med tanke på hur många år han tillhört det absoluta toppskiktet, bland landets backar. Han hade absolut förtjänat en guldmedalj i sin sista match.

Mina samlade intryck efter att planen invaderades av hysteriska fans i röda tröjor, var att innebandypubliken i Malmö, verkligen fått valuta för pengarna. Underhållning, spänning och inramning av högsta klass.

Pausunderhållningen var undermålig. Antingen kan planen stå tom, då många ändå lämnar sina platser. Eller också får de presentera någonting som håller publiken kvar.

Nationalsången var inte misshandlad av någon ekande elgitarr. Pampigt.

Ljudsystemet är tydligen rejält påkostat och spåren som spelades var som hämtade ur DJ Warbergs jukebox. Positivt.

Organisationen kring finalerna kan med stolthet se tillbaka på en lyckad lördag. Om ett år, sätts de på tuffa prov, när de ska göra evenemanget i bättre upplaga. De får hjälp av en stadsdel som är på väg att växa sig färdig. Hyllie kommer att hälsa samtliga åskådare välkomna, med lite varmare händer, när SM-finalen återkommer till Malmö 2012. Barnsjukdomar som svag pausunderhållning, dåliga kortläsare och saknaden av shotglas på efterfesten spacklade Djurgården, Storvreta, IKSU och Warberg prydligt över i år.

Brioni vann förresten Olympiatravet.