hd.se
Lögner funkar inte i det långa loppet
Republikanernas affischnamn verkar göra sitt bästa för att fälla sig själva inför det amerikanska presidentvalet den 6 november. Alldeles nyss gjorde presidentkandidaten Mitt Romney bort sig när han utmålade Barack Obamas väljare som bidragsberoende ”offer” och smygfilmades på kuppen. Och häromveckan trampade Romneys parhäst Paul Ryan i klaveret rejält när han gjorde en Lars Ohly.
Ni minns väl hur den förre vänsterpartiledaren Lars Ohly på fullt allvar hävdade att han spelat fotboll mot Lennart ”Nacka” Skoglund på 60-talet. Motbevisad tvingades Ohly sedan röd om öronen erkänna att han blandat ihop minnesbilder från sin ungdom.
I Paul Ryans fall handlade snedsteget om maraton. I en radiointervju för ett par veckor sedan bekände Ryan att han sprungit flera maratonlopp i unga år och hade ett personbästa på sträckan på under tre timmar (”2.50-nånting”).
Eftersom ”2.50-nånting” är en väldigt bra tid krävdes inte mycket research av tidningen Runner’s World för att avslöja att vicepresidentkandidaten slirade på sanningen. Det visade sig att han i själva verket bara hade sprungit en enda mara och då noterat 4.01.25. En ganska alldaglig tid, klart sämre än George W Bushs marapers på 3.44, till exempel.
Själv medger jag att jag vid något tillfälle lämnat svävande uppgifter om mitt personbästa på 1 500 meter. Det beror på att tidtagningen på Laxaspelen i Halmstad 1990, där jag satte rekordet (tror jag), funkade så dåligt att vi lämnade tävlingen innan resultatlistan till sist presenterades.
Har det hänt att ni någon gång ljugit om era löparprestationer för att framstå som hurtigare än ni är?
Man kan säga mycket om George W Bush, men ännu har han inte ljugit offentligt om sitt maratonpers.
