hd.se
Konsten att sko sig på löpning
En bok som surfat på de senaste årens löparvåg, och kanske även i viss mån bidragit till den, är Christopher McDougalls ”Born to run”. Jag recenserade boken när den släpptes på svenska våren 2011. Så här i efterhand kan jag känna att jag kanske var aningen hård i mitt omdöme, för den är såväl underhållande som inspirerande.
Samtidigt finns det alltjämt anledning att vara kritisk till den springande punkten i ”Born to run”. Jag tänker då på Christopher McDougalls lovsång till barfotalöpning. Även om det är stärkande för fötter och vader att springa barfota på mjukt underlag mellan varven, bör viss försiktighet iakttas.
Att kasta sina noga utprovade, stoppade löparskor och gå ”all in” i ett par lövtunna fothandskar (!) kan innebära en kraftigt ökad risk för skador. Med tanke på hur länge som de flesta människor har använt sig av skodon är det fullt naturligt att det tar ett bra tag att komma till sin rätt barfota. Och frågan är om det ens är eftersträvansvärt. Jag rekommenderar denna artikel på sajten marathon.se som belyser myter och sanningar om barfotalöpning.
Jag har för övrigt två exemplar av ”Born to run” som jag är villig att släppa ifrån mig. Allt ni behöver göra för att ha chansen att få ett ex är att mejla mig på magnus.ransheim@hd.se och berätta vilket som är ert favoritställe att springa på i Nordvästskåne och motivera varför. Bäst motiveringar vinner.
Det vimlar av myter om barfotalöpning. Foto: Scanpix
