Hopp om sällskap i Bromölla
Sådärja, då finns det ingen återvändo, jag har anmält mig till Bromölla marathon den 10 november. Och eftersom det är säsongens sista tävling tänker jag gå ”all in”. Det får bära eller brista.
Min kropp har aldrig hämtat sig så snabbt efter en mara som efter Växjö marathon den gångna helgen. Jag tolkar det som ett tecken på att jag har mer att ge. Och förhoppningsvis får jag sällskap av fler klubbkamrater i Bromölla än jag fick i Småland. Jag kände mig faktiskt rätt ensam i Växjö, inte bara för att jag saknade personlig hejarklack.
IS Götas ordförande/tränare BG Nilensjö är självskriven då tävlingen har status som veteran-SM. BG har dessutom gett sig den på att persa på både halvmaran och helmaran i år. Häromveckan klarade han ena halvan av sitt mål när han sprang in på 1.17.34 i Göteborg. Hyfsat av en 49-åring.
I Rotterdam i våras bommade han maraperset med en dryg minut, men jag ger honom goda chanser att i Bromölla underskrida sin åtta år gamla bästanotering, 2.48.20. Där får han ju dessutom draghjälp av mig. Nej, det får han inte.
I stället bearbetar jag en annan klubbkamrat, Niklas Lovén, som nyligen persade på Lidingöloppets 30 kilometer med 2.08.54. Om han beslutar sig för att springa i Bromölla vore mycket vunnet för min del. Niklas Lovén är för övrigt väl förtrogen med höga hastigheter:


