Sista dagen på 2010. Även Röglespelarna har fått ledigt för att fira nyår. Men de hade nog önskat att de kunde tjuvstartat fyrverkerierna i årets sista match. Så blev det inte alls. Förlusten mot Mora i onsdags bjöd inte på något sprakande raketspel direkt.
Pratade med Björn Hellkvist i går. Enligt honom är det främst aggressiviteten som saknas i laget just nu. ”Det är inget som kommer automatiskt, utan det måste man jobba hårt för att få till”, sa Björn.
Jag körde liverapportering under matchen och de kritiska kommentarerna om Joel Gistedt i målet strömmade in. Men Björn försvarade sin målvakt och trodde inte att det stundtals slapphänta (mitt ordval) försvarsspelet berodde på att backarna kände osäkerhet i samarbetet med Gistedt. ”Det går så snabbt i hockey och nästan alla målvakter vill ha försvaret ungefär likadant. Jag tror inte det spelade någon roll att Joel stod”.
Jag vet inte riktigt om jag håller med honom. I och för sig har jag aldrig spelat hockey själv, men tänker att det måste vara skönare och tryggare att spela back framför en målvakt som storspelat en längre tid (läs Fransson) än en målvakt som inte spelat match på nästan två månader.
Flera gånger under matchen åkte Moraspelarna enkelt förbi ängelholmarna. Naturligt i vissa fall enligt Björn. ”Daniel Viksten har en helt outstanding fart. Det är som att tävla mot Usain Bolt på 100 meter”.
Rögle spelar inte nästa match förrän på onsdag. Något Björn inte var helt nöjd med. ”Jag vill egentligen inte ha något uppehåll. Och vi har flera unga spelare i laget som gärna hade spelat match varje dag.”
På söndag gör Rögle 2011 års första träning. Gissar att aggressivitet står på agendan då.
När Mezut Özil blåste förbi den sege Garreth Barry – herrejösses, hur hamnade han i en engelsk VM-trupp överhuvudtaget? – och såg till så att Thomas Müller kunde rulla in 4-1-målet i åttondelsfinalen var det som att se framtid gå förbi forntid och plötsligt blev det smärtsamt klart för oss alla att engelsk fotboll har lång, lång, lång väg att vandra för att ta sig ur dödsskuggans dal.
Att sedan se ett impotent och fegspelande Italien bli utslagna tidigt och Spanien återigen triumfera i ett stort mästerskap var mer som icing on the cake för min del. Tyskland var mina hjältar i den här turneringen.
New Orleans Saints vinner Superbowl
Orkanen Katrina. Ödeläggelsen av New Orleans. Vi vet alla vad som hände. En hel stad fick ett slag på käften så att man gick ner för räkning. Men som i alla goda sagor reser sig fågeln Fenix ur askan. När Saints i februari vann Superbowl med den vidunderlige Drew Brees vid rodret och spelare med enorma hjärtan som Jeremy Shockey, Garrett Hartley, Reggie Bush och Tracey Porter var det en sannsaga som inte lämnade ett öga torrt. Dessutom en story så amerikansk att man bara måste älska den.
Boxningens brutala verklighet
Boxningsvärlden har alltid varit en plats där extremerna samlats.
Världens just nu bäste boxare, Manny Pacquiao, är en renlevnadsman och familjefar från Filippinerna som mer än gärna sjunger en trudelutt i talkshower och nyligen blev invald i kongressen i sitt hemland. Han har vunnit åtta världsmästarbälten i sju olika viktklasser.
Sen har vi den andra sidan:
Edwin Valero var en av boxningens snabbast stigande stjärnor. Men allt stod inte rätt till med Valero. Han hade problem med alkohol och droger och hans psykiska ohälsa var något som både hans familj och manager försökt förmå honom att söka hjälp för. Två månader efter att han vunnit sin 27:e raka proffsmatch, den 18 april i år, knivmördade han sin 24-åriga fru Jennifer på ett hotellrum i Venezuela. Han arresterades och togs till häktet där han morgonen efter hittades död. Han hade hängt sig med hjälp av sina jeans. I Valeros mun hittade man ett foto av hans fru och deras två barn. Edwin Valero blev 28 år gammal.
Chelsea vinner dubbeln
Okej, det är möjligt att den klassiska The Double devalverats något på senare år. Men att Chelsea vann både ligan och cupen i våras gav mig anledning att plocka fram skumpan två gånger i våras. Dessutom lärde jag min fru att när jag skriker ”yes, Gud gjorde mål!” så är det Didier Drogba som slagit till igen.
Curlingdramatik mitt i natten
Det finns stunder då man gladeligen sitter uppe mitt i natten och tittar på curling. OS-finalen mellan Sverige och Kanada var ett sådant ögonblick. Ett plågsamt spännande drama i Vancouver med en fanatisk hemmapublik och en fantastisk upplösning. Kanada hade sista stenen och behövde bara få den svenska stenen från boet. Vi minns det tillsammans med Radiosportens Annica Greder Duncan.
Bonushjälte: Kenny Powers
Den fiktive fallne basebollstjärnan Kenny Powers i serien ”Eastblound and down” är årets i särklass roligaste antihjälte.
Nä vi snackar inte norrlandsfönstret även om man kan tro det när man tittar ut. Transferfönstret öppnar om något dygn och därför ger Sportbloggen senaste nytt i de allsvenska lagen. KOLLA HÄR!
Tveka inte att mejla om du upptäcker något som saknas, bör vara med eller tas bort: sportbloggen@hd.se
Eftersom jag följt HIF intensivt under året väljer jag att fokusera på silvermedaljörerna och cupmästarna när jag ska minnas tillbaka på 2010.
MATCHERNA
Malmö FF-HIF FESTEN 1. Jag har sett Tottenham-Arsenal, FC Köpenhamn-Bröndby och en del andra derbyn, inte minst 20-30 diton mellan HIF och Malmö FF. Inget möte har varit mer laddat än det på Swedbank Stadion den 15 september. Och det berodde naturligtvis det unika läget i tabellen med två skånelag i suverän ledning. Inramningen var fantastisk, matchen likaså. Malmö var bättre i kombination med att HIF bjöd på lite för mycket gratis.
HIF-Malmö FF FESTEN 2. HIF var mycket bättre än Malmö i den här matchen. Erik Sundin spelade fram till båda målen i en match som exploderade från början. I den fjärde minuten fick MFF en straff som aldrig var någon straff eftersom bollen aldrig tog Marcus Nilssons hand. Wilton Figueiredo satte straffen men HIF hade bestämt sig för att vinna årets första derby. Ardian Gashi nickade in kvitteringen efter nio minuter och Marcus Nilsson fick sin stora revansch i den 21:e minuten när han satte målet som skulle ge en skön och rättvis derbyseger.
Djurgården-HIF TYSTNADEN. Djurgårdens straff i form av spel inför tomma läktare var en märklig upplevelse för spelarna men även för alla oss som följde matchen på tv; ett ekande stadion, en usel fotbollsplan och ett ihärdigt snöande. Innovativa stockholmare hyrde en skylift men de fick se sitt lag förlora sedan Rasmus Jönsson gjort matchens enda mål redan i den andra minuten.
Elfsborg-HIF MORALEN. HIF var i princip borta från guldet inför den ”omöjliga” matchen mot Elfsborg på konstgräset. Dessutom saknades Gashi och Ekstrand. Men Erik Sundin – som äntligen fick sin chans i startelvan – tog den. Med sina två mål i andra halvlek såg han till att HIF vann med 3-1 och gav samtidigt fortsatt liv i guldstriden.
HIF-Gais PRAKTFIASKOT. Det hänger aldrig på en enskild match eller händelse. Det är inte skillnaden mellan guld eller silver. Även om man skulle kunna göra det enkelt för sig och ta upp 0-1-förlusten hemma mot Gais. Ridå var det i alla fall.
Hammarby-HIF GULDET. ”Värre än i Sarajevo” sa Paul Myllenberg till mig direkt på slutsignalen. Han syftade på fansens och speakerns uppträdande mot de nya cupmästarna HIF. Laget svarade upp till förväntningarna även om det satt långt inne. Cuphjälte: Rasmus Jönsson med sitt mål tio minuter från slutet.
ALEXANDER GERNDT
Anfallaren – som på ett overkligt sätt lyckats tvätta bort sin gotländska dialekt – blev svaret på anfallsgåtan i somras. Han är spelaren som avancerade från bänken i Gefle till att bli skyttekung, cupmästare, silvermedaljör och landslagsman på samma säsong. ”Nu har vi tre bra anfallare som vi kan använda”, sa Conny Karlsson efter Gerndt-debuten i slutet av juli.
Med Alexander följde även familjen och frun My som varit allt annat än en anonym spelarfru. Hennes bloggstatistik sköt i höjden i takt med att inläggen om maken, bilderna och uttalande om Dulee Johnson och andra började spridas.
TRÄNAREN
”Jag var väl inte den där spännande, exklusiva och sexiga tränarnamnet som många tänkt sig”. Måndagen den 23 november presenterade HIF sin nye tränare. Ett namn som hela tiden varit högt upp på blocket, hette det från ledningen. I sanningens namn blev han högaktuell först efter att ett par-tre tränare tackat nej – däribland förre tränaren, norrmannen Åge Hareide.
Conny Karlsson blev inte bara tränare utan fick den stora titeln manager som högst sportsligt ansvarig. Han gjorde ingen besviken första säsongen. Tvärtom.
Jag träffade Conny Karlsson i Sportsnack samma dag – klicka & minns:
MARCUS LANTZ
Artiklarna blev många om Marcus Lantz under 2010. Han blev framröstad som allsvenskans bästa spelare när vi ringde runt till de allsvenska tränarna, han utsågs till Årets HIF-are, toppar vår 50-lista och han kom på ”ålderns höst” med i landslaget. De flesta av artiklarna på sistone kom dock att handla om stannar-stannar inte? Svaret kom. Efter en rekordsnabb förhandling som egentligen inte kom så långt som till en förhandling skiljdes HIF och lagkaptenen. Ett år och en hög med pengar skiljde från ytterligare spel på Olympia. Motiveringen från HIF: Vi vill satsa ungt. Nu är det upp till besvis av Conny och övriga att klubben satsar på sina egna talanger. Det har inte varit någon självklarhet tidigare. Men numera är det som bekant snarare en förutsättning.
REVANSCHEN
Det beror lite på vem du frågar av spelarna, men visst var det lite av en revansch när HIF efter en mäkta imponerande allsvensk säsong ändå fick kröna 2010 med ett cupguld. Klicka & minns:
Ett Gott Nytt År alla läsare av Sportbloggen – som härmed avlägger nyårslöftet att vi kommer följa HIF med stort intresse även kommande säsong med start den 3 januari.
Den bespottade
Mourinho är bespottad och hånad av Barcafansen. Under El Classico – eller UtKlassico som en kompis med humor kallar matchen – fanns det banderoller särskilt riktade till honom och som inte var snälla, om man säger.
Ni såg kanske att ”The special one” under andra halvlek tryckte i båset och sjönk allt längre ner i stolen. Det såg även Barcafansen som satte igång:
”Kom ut från båset, Mourinho, kom ut från båååset. ”
Den som tränar ärkefienden Real Madrid får finna sig i ett och annat på Camp Nou. Särskilt om man som tränare för Inter var med och mosade Barcelonas chanser i Champions League i våras…
Men medge att Mourinho satt fart på den snälla spanska ligan med sin kaxighet och synnerligen goda självförtroende? Jag tycker att han är en frisk fläkt. Och en av världens bästa tränare.
Fast även den fräckaste kan passera lågvattengränser. Som när han uppmanar spelare att dra på sig taktiska röda kort. Jodå, han förnekade det, men ingen trodde honom. Inte Uefa heller…
Här en favorit från Chelsea-tiden, en kärleksfull drift med ”Special one”:
Winnie Gravlund
Från gos till mos på 90 minuter
När spelarna samlades före El Classico såg man Real Madrids back Sergio Ramos krama flera i Barca, sina kamrater i landslaget. Gosigt värre i spelargången.
Det var då.
Sedan svarade han sedan för årets hattrick i ojustheter. När slutsignalen var nära lyste 5-0 mot honom från resultattavlan.
Då brast allt.
Först fällde han Messi på ett mindre trevligt sätt, sedan däckade han Puyol med en rak vänster och till sist mosade han till Xavi på sin väg ut med rött kort.
- Jag såg på resultattavlan och har aldrig någonsin varit så frustrerad, sa Ramos efteråt.
Jag undrade hur det låter nästa gång landslaget samlades. Ramos undrade säkert detsamma och drabbats av eftertankens kranka blekhet.
- Jag har bett alla om förlåtelse. Puyol och Xavi är vänner och landslagkamrater och jag älskar dem mycket. Jag mår dåligt för det jag gjorde, sa han.
De snälla pojkarna i Barca har säkert både förlåtit och glömt. Det är ju ändå juletid.
Winnie Gravlund
Idol nästa för Gazza?
Glöm ”Nu är det jul här i vårt hus” och ”Vi komma till pepparkakeland”. För att inte tala om skönsjungande körer med ”Gläns över sjö och strand…” och ”Hosianna”.
Nu blir det verkligen sjunga av. Kanske inte med så mycket tindrande ögon, men här är tio fotbollsstjärnor som också slagit sig på en karriär som popsångare. Bland andra Gazza.
Kalkoner eller kanoner? Var din egen jury. Men en och annan borde definitivt ha stannat vid fotbollen
Och så kan jag inte bara avstå från Iniesta som spelar bongo med en spansk popduo med så uppenbar skräckblandad förtjusning.
En ofta upprepad sanning är att de största idrottarna alltid lyckas ta sig samman och vara som bäst när det gäller som mest.
I natt visade New Orleans Saints quarterback Drew Brees att han är av det rätta virket. Saints mötte Atlanta Falcons på bortaplan. De regerande Superbowl-mästarna behövde en seger för att vara med i slutspelsdiskussionen.
Men laget var långt inne i fjärde quartern i underläge och dessutom slängde Brees bort ett par passningar. Men quarterbacken reste sig och ledde laget i en lång drive och skickade sedan en kort passning fram till Jimmy Graham som svarade för en touchdown. Och Saints vände matchen och vann med 17-14. En högklassig insats. Saints är nu med i kampen om Superbowl igen.
Ett år innehåller en hel massa artiklar. Här är mina mest minnesvärda under 2010:
* Det självupplevda nyårsdoppet – och ja, det var en sport för mig i alla fall. En iskall sådan! Bevis finns här
* Reportage om Martin Bernebring, vattenskidåkare – bättre start på en arbetsdag kan man knappt få – en motorbåtstur på havet en varm sommarmorgon. Se sköna bilder här
* Kenny Jönssons All Star-match – en fantastisk hyllning av en fantastisk spelare. Ståpälsen nådde hela vägen upp till pressläktaren. Läs om Kenny här
* Fäktaren Larisa Dordevic EM-äventyr – i en sport där utövarna får betala i princip allt själva, såg det ut som att Larisa skulle tvingas tacka nej till EM-platsen, eftersom hon inte hade råd. Men efter min artikel hörde personer och företag av sig och erbjöd sig hjälpa henne ekonomiskt. Sånt blir jag varm i hjärtat av.
Det är inte klokt så mycket mål det görs i La Liga.
Om man jämför Europas hetaste skyttar i de olika ligorna är de spanska spelarna lååångt före.
La Ligas skytteliga toppas av Ronaldo (Real Madrid) och Messi (Barcelona) på vardera 17 mål. Trea är David Villa (Barcelona) på 11 mål och fyra Llorente (Bilbao) och Nilmar (Villareal) med 10 mål var.
De som toppar den italienska skytteligan, di Natale (Udinese) och Cavani (Napoli) har lika många poäng som de spanjorer som delar fjärdeplatsen.
Och Premier League? Här har bästa skytten Berbatov (Manchester United) gjort lika många mål som de spanska spelarna som ligger trea i La Ligas skyttetabell.
De spanska spelarna har jullov. Men mitt hjärta värms fortfarande av de stående ovationer som Iniesta fick av Espanyol-fansen när han klev av planen i slutminutrarna av lokalderbyt före jul.
När Iniesta avgjorde VM-finalen i år firade han målet genom att visa sin undertröja som bar texten ”Dani Jarque siempre con nosotros”, ”Dani Jarque för alltid med oss”. Daniel Jarque, som var Espanyols lagkapten och Iniestas bästa vän, dog av en hjärtattack på ett fotbollsläger i Italien förra året.
Ju närmare vi kommer NFL-slutspelet ju bättre blir matcherna. I går gjorde Green Bay Packers en av säsongens bästa insatser när man slog ett alltmer desperat New York Giants. Superbowlvinnarna från 2008 riskerar att missa slutspelet trots att det såg bra ut för bara en månad sedan.
Nu får Eli Manning och grabbarna ingenting att stämma. Coachen Tom Coughlin såg närmast uppgiven ut på slutet när Packers rann ifrån till 45-17-seger.
Men Packers, där har vi ett lag som kan bli farliga i slutspelet. Quarterbacken Aaron Rodgers passade för 404 yards och 4 touchdowns. Resten av manskapet spelade verkligen som ett lag där alla gav allt för varandra. Själv är jag oerhört förtjust i Packers linebacker Clay Matthews. Han kommer från en familj där farsan, farbror och brorsor spelat amerikansk fotboll och det finns en del att leva upp till. Men Clay kan bli hur stor som helst.
Inte minst tack vare sin inställning. När den här snubben kommer farande, herrejösses, då smäller det!
I natt kan vi se fram emot en match som kan bli hur dramatisk som helst. Atlanta Falcons mot New Orleans Saints. Mästarna behöver nog en seger mot ett av ligans formstarkaste lag. Kan bli hur kul som helst.
Och på tisdag spelas den uppskjutna matchen mellan Philadelphia Eagles och Minnesota Vikings. Värd att kolla på bara för att Michael Vick är i hysterisk form.
Vilket bra namn på en sportblogg va? Tyckte vi också. Vi – det är Sara Johansson, Stefan Lindqvist,Torbjörn Dencker, Winnie Gravlund och Tomas Nilsson. I den här bloggen kommer du också kunna se våra sportprogram i tv och vara med i tävlingar. Håller du med i det vi skriver - eller är vi ute och cyklar? Kommentera gärna inläggen. Du kan nå oss på sportbloggen@hd.se. Vi ses!
hd.se
