Patrik Sjöbergs hopp: Hjälpa andra

Vi spekulerade lite på redaktionen vad Patrik Sjöbergs memoarer skulle handla om. Nu vet vi. Han hade inte behövt, men han gjorde det. För sig själv, men framför allt för andra.

Det är ingen rolig sanning han och andra vittnar om. Tränarens och styvpappans sjukdom har satt sina djupa spår på en av världens bästa idrottare. Det är bara att hoppas att Patriks mål med boken uppnås: att andra vågar berätta om liknande händelser.

Det är gripande att läsa hans känslor när Viljo Nousiainen dog 1999:

”Efter att Viljo dog nämndes han i varenda friidrottssändning, han fick en gata uppkallad efter sig, det fanns liksom ingen hejd i det. Fan, jag hade knappt lust att prata om mina egna grejer jag gjort på idrottsbanan, och helt plötsligt skulle jag behöva hylla den här jäveln som utsatt mig för det här”.

Viljos övergrepp pågick i flera år. Nu känner Patrik sig som medskyldig, inte minst för att han dröjde så länge med at berätta:

”Jag förstod ju senare att han fortsatte efter mig. Det kan ju så här i efterhand låta väldigt egoistiskt, men jag var bara oerhört glad att han lät bli mig”.

Även friidrottstränaren Yannick Tregaro utsattes för övergrepp under sin tid med tränaren. Och frågan är ju hur många andra som drabbades av samma tragiska öde?

Stockholms Stadion 1987 är för mig ett av de största svenska sportögonblicken genom tiderna. Tre Kronors insats samma år bleknar i jämförelse med 2,42-hoppet. Patrik Sjöbergs litterära insats 24 år senare kommer förhoppningsvis få en mer betydande genomslagskraft än det där magiska hoppet.

Torbjörn Dencker

Inlägget skrevs den 27 april, 2011 klockan 20:46 och har etiketten Dencker, Friidrott. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.

Anonym

Nousiainen dog 1999 och kan därmed inte bemöta anklagelserna. Det är därför viktigt att konstatera att det aldrig kommer att gå att få någon klarhet i frågan om hans eventuella skuld. Men han har aldrig dömts för något sådant brott, mig veterligen heller ej anmälts för något sådant eller varit föremål för någon polisiär utredning. Det har heller inte riktats några anklagelser mot honom om något liknande, åtminstone inte sådana som nått offentligheten./Källa: SvD

En stor skugga faller på Patrik S!
Hans upplevelser tar ut varann pga hans beteende.
Anmäl kommentaren
Pingback: Fler « Kaffebönan
Anonym

Mörkertalet vad gäller idrottsledare med ett ohälsosamt intresse av småpojkar (och flickor) är skrämmande stort.
Själv hade jag en friidrottstränare i tonåren som var väldigt intresserad av mig och ”ville bjuda hem mig på läsk och bullar”. Men jag drog som tur var öronen åt mig.
Vi hade också en pojkhandbollstränare som vi upptäckte med att onanera i bastun när hela laget satt där. Han fick sluta kort därpå.
Det är en svår gränsdragning det här. De flesta idrottsledare är förstås INTE pedofiler, utan gör ett ovärderligt arbete, oftast oavlönat.
Samtidigt finns all anledning för föräldrar att hålla ögonen öppna för signaler från sina barn att allt kanske inte står rätt till.
Anmäl kommentaren