HIF ute i kylan
29 september, 2011Match med avspark 21.00. Det är den senaste avspark undertecknad varit med om när det gäller fotboll. Att det är i slutet av september, indiansommar till trots, gör ju att man hoppas att spelet kommer att värma. Jag tror att det kommer bli kallt. Jag tror att jag kommer att frysa. Då gäller det att värma sig med lite fakta.
Det är kanske orättvist att jämföra fotboll med skidåkning. Skidor bygger i mångt och mycket på att det ska vara kallt. Det är ren fysik. Men VM i skidor i Lahti 1926 var ändå att ta i. Vid starten på 18 kilometer var kvicksilvret på – 42. Hemmaåkarna körde med gipsmasker för ansiktena och norrmännen använde vaselin, förhoppningsvis även det i ansiktet.
Ettan och tvåan i loppet fick men för livet och fyran Asbjörn Elgstöen förfrös en fot, fick inflammation i innerörat och avled några veckor senare.
Skidor har som sagt med kyla att göra. Annat är det med terränglöpning. Under Amerikanska universitetsmästerskapen över 10 kilometer 1978 var det – 7 grader vid målgången. En temperatur som inte passade kenyanen Henry Rono som handen i en varm handske. Han ledde loppet, men sprang in i köldväggen och slutade 237:a av de 241 deltagande löparna.
I gruppspelsmatch mellan Sverige och Ryssland i VM-bandy 1999 kan vi snacka om bra drag. I vinden alltså. – 36 i solen ”värmde” i Archangelsk. I vindbyarna var det plötsligt –55! Matchen spelades 4×15 min. Kaffet frös till is och flera spelare förfrös kroppsdelar.
Matchen sågs av 8 500 åskådare. Möjligen hade bandyportföljerna med uthålligheten att göra, men tänk på det om ni lämnar Olympia i förtid. – 55 grader och 90 minuters idrott.
