I byggdammets tecken
Byggarbetsplatskrångel, datorstrul, Rögleförlust och ett mintgrönt hotell. En helt vanlig kväll i Örebro.
Okej, vi börjar från början. Jag kommer i god tid till Behrn arena vinter (kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker arenanamnet är fyndigt eller töntigt). Parkerar bilen och traskar in i ishallen. Frågar var pressläktaren är och får ett pekande svar. Jag kommer till en dörr där det står press och frågar om det är här jag ska sitta. Får nästan lite skadeglatt till svar: ”Nej här är fullt. Du får sitta där uppe”, säger en person och pekar upp högst upp på ena kortsidan.
Jag traskar ut i korridoren, försöker leta mig fram, frågar flera personer som alla ger olika svar. Till sist visar mig en ut på baksidan där det finns en byggnadsställning. ”Där kan du klättra upp”. Jag tittar skeptiskt på det hela, men innan jag hinner börja klättra så kommer presschefen och säger att det får jag inte alls det. Istället guidar han mig och två andra journalister, som inte heller hittade, till pressläktaren.
Behöver jag säga att Örebros arena är en rörig byggarbetsplats?
Jag slår mig äntligen ner på min stol och börjar liverapportera. Det funkar i ungefär 10 minuter. När matchen väl drar igång går det inte överhuvudtaget. Försöker vara ett datasnille och få rätt på det hela, samtidigt som jag kollar på en fartfylld hockeymatch.
Lagom till det är paus funkar programmet som det ska igen.
Man kan väl säga att jag och Rögle gjorde tvärtom i kväll. De gjorde en bra förstaperiod, men blev sen sämre och sämre. Jag fick en usel start men jobbade upp mig.
*****
Matchen då:
Starkaste minnet är Conny Strömbergs mål. Visst, han bjöds på det av Starkov, men avslutningen är riktigt läcker.
Egentligen var Örebros alla tre mål bjudningar från Rögle. Det har man inte råd med. Det var dock de rutinerade spelarna som stod för tavlorna, inte juniorerna. Riktigt kul att se Sylwander, Lindqvist-Hansen och Agust ta för sig så som de gjorde.
Även om inte Andrée Brendhedens mål fick någon betydelse, så tror jag det betydde väldigt mycket för honom själv.
Matchen var ju också den första utan Björn i båset. Roger erkände att det blev lite fler bollar att hålla reda på. Både i båset och i omklädningsrummet.
”Coachningen av forwards har jag ju skött innan och Volle har tagit backarna, men nu skulle man samtidigt skriva på en lapp vilka som skulle in i sex mot fem. Och även analysera spelet och förmedla det till spelarna. Det blir några fler moment. Och i omklädningsrummet har det ju till 99 procent varit Björn som drivit. Det är klart det blir annorlunda och det tar nog ett tag att komma in i det”, sa Roger.
Han är beredd på att tränaryrket komma ta mer tid nu. ”Man kommer ju tänka mer på hockey och då blir det ju mer tid”.
Han var inte förberedd på att Björn skulle sluta. ”Det kom som en överraskning, även om vi har sett att han har blivit sämre. Men han hade inte förvarnat om att han skulle sluta.”
*****
Satte mig och skrev artikeln till tidningen. Inga andra journalister syntes till. Efter ett tag kom två vaktmästare och sa att ”vi går nu, men du hittar ut va?”. Eh jo kanske det.
Är en speciell känsla att sitta helt själv i en arena som en timme tidigare var fylld av hockeystämning.
Jag hittade faktiskt ut. Nerför den här lilla trappan.
*****
Nu sitter ja då på mitt mintgröna hotell. Och man måste ge de lite cred. De kör verkligen färgskalan ända in i kaklet.
Sara Johansson
