Enkel väg mot det perfekta året

Marjan Svab. Passion, power, perfektionism, professionalism, pina, party. Vägen till den perfekta säsongen.

De röda och rosiga kinderna visade vilka som var de nya mästarinnorna.

Vita ansikten berättar om ett L-A-G som ser det som naturligt att spränga varje gräns som finns.

Jag hade fullt sjå med att inte halka i den sura sörjan som täckte golvet i Rönnehallen. Jag hade i det rådande glädjekaoset inhalerat så mycket billigt mousserande att jag för ett ögonblick tvekade om jag verkligen borde ta bilen tillbaka till redaktionen. På väg ut till parkeringen såg jag ett gäng med fåniga guldhjälmar ärerusa med bucklan mot stadsparken och mötte strax därpå en guldtränare som för första gången den här säsongen tappat kontrollen över sina spelare.

Tina Celinder Nygren såg tveklöst lycklig ut i den stunden. Det var inte den explosiva och extroverta glädjeyttringen utan hennes reaktion gav snarare uttryck för en starkt bubblande och värdigt kontrollerande känsla.

Just där och då var det lätt att inse hur detta Engelholm formats och vad som driver spelare som knappt fått speltid att istället för att fundera över klädsel på guldfesten och Bahnhofs söndagsöppettider fortsätta göra armhävningar och sit ups i slutet av tredje set när SM-guldet i stort sett var klart.

Det krävs en kontrollsträvande tränare och personlighet som Tina Celinder Nygren för att få stjärnor som Ewa Kalinowska och Marta Slodnik, talanger som Emma Bengtsson och Minnie Flemark, grovarbetare som Lina Sundström till sista truppbreddare att underordna och offra sig för en större sak.

Världen är och kommer aldrig bli rättvis och jag är inte ute efter att jämföra kvaliteten på herr- och damidrott, det tjänar ingenting till.

Däremot är jag övertygad om att EVS-spelarna lägger ner lika mycket eller mer tid, kraft och själ i den sport de älskar än många fotbolls- och hockeyspelare i allsvenskan respektive elitserien. Och utifrån förutsättningarna, samtliga mästarinnor arbetar och pluggar på heltid, är det makalöst imponerande att det skapats en rakt igenom proffsig kultur som genomsyrar Engelholms satsning.

Volleyboll kommer visserligen alltid räknas som en marginalsport i Sverige, men å andra sidan går det inte att vara mer än bäst. På rak arm, och samtliga lagsporter inräknade, kan jag inte komma på något lag som varit så dominerande denna säsong som Engelholm. I ett nationellt perspektiv går det att jämföra med när Umeås damfotbollslag var som mest överlägset.

Ofta har det känts som att Tränar-Tina gillat att prata i gåtor med oss journalister och det hela har påmint om en lek där vi fått anstränga oss lite extra för att dra svaren ur henne. Guldresultatet berodde inte på att Örebro, Katrineholm och de andra varit för svaga utan framför allt för att hennes spelare förstått skillnaden mellan ett högrött och kritvitt ansikte.

Öhh?

— Jo, alltså jag har aldrig varit med om att samtliga spelare i en trupp varit beredda på att pressa varandra så oerhört hårt i alla lägen.

Ett perfekt lag för en perfekt säsong således.

Det är bara att tacka för showen.

Marjan Svab marjan.svab@hd.se042-489 90 35