OS-gudarna grinar henne i ansiktet

Therese Alshammar är en av landets bästa och mest populära idrottare. Hon har fått Bragdguldet och vunnit Jerringpriset.

Om man skulle ha en omröstning vilken svensk OS-deltagare som svenska folket helst vill ska vinna guld så tror jag att Therese Alshammar skulle få flest röster.

Därför känns det så trist att hon blivit skadad och riskerar att missa OS i London, som hon satsat på de senaste fyra åren.

OS och Therese Alshammar är inget som går hand i hand.

Hon gjorde sin OS-debut redan 1996, efter att ha simmat för HS en säsong. Då var hon en ung talang som var med för att se och lära.

Medan från 2000 har hon tillhört de allra snabbast i bassängen.

Hon har visserligen två individuella silver och ett lagbrons, men vid OS har mycket gått emot henne.

Det har handlat om att hon missat guld eller andra medaljer med några hundradelar eller som när den tajta baddräkten sprack precis före start i Peking för fyra år sedan.

Trots det bakslaget bestämde Therese Alshammar sig för att satsa ytterligare fyra år trots att hon då redan fyllt 30 år.

Det fantastiska är att hon blivit bättre och bättre för varje år.

Tanken var att karriären skulle krönas med det hon saknar – ett olympiskt guld.

Frågan är hur länge skadan påverkar henne.

Klart är att hon inte simmar morgondagens lagkapp 4x100 meter fritt.

Läkarna och tränarna säger att man får ta en dag i taget i en form av kamp mot klockan som inte ville att hon skulle ha tvingats till.

Många menar att hennes bästa distans är 50 meter fritt och den avgörs inte förrän nästa lördag, den 4 augusti.

Kanske kan hon, trots skadan, då vara redo att matcha världens snabbaste tjejer.

Om Therese inte kan tävla i London så fortsätter de olympiska gudarna att grina henne i ansiktet

Jan Andersson
jan.andersson@hd.se 042-489 90 32