Vänskapen håller i sig
Minns du Alexandra Nilsson och Angelica Eriksson? För tre år sedan var de riktiga bästisar. Det är de idag också.
Bildmaterial
Alexandra Nilsson och Angelica Eriksson har känt varandra i många år och varit bästa vänner lika länge.
Landskrona Posten 24 december 2003.
SVALÖV.
På självaste julafton 2003 berättade vi om Angelica Eriksson och Alexandra Nilsson. Då gick de i sexan på Centralskolan och var de allra bästa bästisar. Fnittrade mycket, bråkade ibland. På fritiden gillade de att lyssna på musik eller se på film. Långpromenader blev det många. Emellanåt hittade de på egna danser. Och så hade de rätt så nyligen tagit hål i näsan. För det var liksom så, att om den ena gjorde något, så ville den andra göra likadant.
Idag är mycket detsamma, annat är annorlunda. Näsringarna skippades för ett år sedan.
— Men vi har i tungan och i naveln istället, säger Alexandra Nilsson och fnittrar.
De sträcker ut tungorna och visar. Om det känns konstigt att ha en metallgrej i tungan? Nej, inte om man får tro dem. Om det gör ont?
— Nej, det går så himla fort att man inte hinner känna att det gör ont, säger Angelica Eriksson.
Alexandra Nilsson är 16 år, hon är ett år äldre än sin kompis. Hon går på individuella programmet sedan några månader tillbaka. Där trivs hon bra.
— Det blev lite strul i skolan och jag struntade i att gå på lektionerna. Så då frågade de om jag ville gå på IV istället och det ville jag, säger hon.
Just nu väntar hon på en ny praktikplats. Hon praktiserade hos en frisör, men valde att hoppa av. Frisöryrket var något hon drömde om då hon gick i sexan.
— Det gör jag väl i och för sig fortfarande, men jag kanske vill prova något annat också.
Angelica Eriksson går i nian på Linåkerskolan. Så vem är hon nu?
— Jag är jag. Glad. Trevlig, men jag har mina små stunder, säger hon och skrattar lite när bästa kamraten bredvid himlar lite med ögonen åt hennes svar.
Skolan är kul för det mesta, tycker hon, även om det inte är så jätteroligt att plugga en massa. Även hennes gamla dröm om att bli hårfrisörska sitter i.
— Jo, det vill jag, men jag tror inte att jag kommer in på utbildningen. Vi har varit och tittat på gymnasiet och jag funderar faktiskt på handelsprogrammet, det verkar skoj och bra för man får nog jobb på det. Jag tror att det får bli mitt förstaval, säger Angelica Eriksson.
Det blir mycket "sitta vid datorn". Att chatta är häftigt, tycker båda.
Deras starka vänskap har hållit i många år, de lärde känna varandra redan som väldigt små. De har delat varandras glädje, men också sorg. Funnits till för varandra, helt enkelt.
När de ska beskriva sitt kamratskap, går det enkelt.
— Vi är som systrar, säger Alexandra Nilsson.
— Ja, eller Helan och Halvan, humle och dumle, tycker Angelica Nilsson.
Sedan fnittrar de lite igen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus