Han minns ännu stanken från BT Kemi
Erik Andersson fick fara akut till sjukhus då han nästan svimmade på jobbet. Att rensa upp efter den sprängda BT Kemi-fabriken i Teckomatorp var ett otäckt uppdrag.
Bildmaterial
Erik Andersson visar stolt bilden av den grävmaskin han själv använde för att rensa undan efter BT Kemi. Men minnena därifrån är långt ifrån ljusa. "Svinerier", kallar han det som hände på området.
Läskig färg på läskigt innehåll. Denna giftiga sörja var ingen ovanlig syn på 1970-talet.
Sönderrostade tunnor var det som gjorde att hela BT Kemi-skandalen kom i dagen.
Det mystiska röret som kanske någon visste vart det ledde, men som ingen ville veta av.
TECKOMATORP.
TECKOMATORP/STIDSVIG. — Det var rena rama svinerierna.
Erik Andersson är idag 84 år gammal och bor i Stidsvig med hustrun Annie, som är barnfödd i byn. Han har fortfarande problem som han måste medicinera mot, problem som uppstod för mer än trettio år sedan. Då bodde paret i Arlöv och Erik pendlade därifrån till jobbet i Teckomatorp.
Han var anställd av en Malmöfirma, som i sin tur hyrde ut honom till BT Kemi. Så länge fabriken fanns kvar och var igång, var hans uppgift att rensa dammarna, tillsagd att "vara försiktig med dräneringsrören". 1979 sprängdes fabriken. Och Erik var där för att få undan resterna.
Framför honom, på köksbordet ligger en mängd fotografier. Egenhändigt tagna av Erik själv. I smyg plockade han fram sin instamatic-kamera, klickade, och förevigade därmed sina intryck från platsen. Rostiga tunnor. Pölar av gift. Ett mystiskt rör som sticker upp ur marken, ett rör som ingen riktigt verkade vilja ha reda på vart det ledde och vad det var till för.
— Det har jag undrat över många gånger, det där röret. Jag blev tillsagd att bara bocka till det ner i marken. Så det fick jag ju göra. Men jag anade oråd när de kom och sa till mig att slänga i tunnorna som hittades i dammen. Så då tog jag kameran med mig.
Lukten från området minns han än i dag. Det gör hustrun också. En särskild garderob direkt innanför ytterdörren veks för arbetskläderna. Men stanken satt ändå i. Trots att Erik aldrig hade någon tjänst inne i själva produktionen, fick han stora problem med sina luftrör.
— Det värsta var att man blev så yr. Jag fick ibland gå av min maskin och en gång ramlade jag av den, alldeles yr. Först när vi hade sprängt och skorstenen föll, då kom gasmaskerna fram. Någon gång exploderade en tunna. Då blev man rent rund i huvudet.
Sömnsvårigheter, yrsel och utslag kring munnen var inget ovanligt. Erik var i Lund på lasarettet flera gånger. Miljö- och yrkesmedicinska enheten gjorde regelbundna provtagningar på många av de anställda och entreprenörerna vid BT Kemi-anläggningen. Erik var en av dem.
Han var också en av dem som kallades till tingsrätten för att vittna, då hela BT Kemi-härvan nystades upp. Framför allt handlade det om tunnorna. Vem var det som hade beordrat honom att slänga i dem i dammen igen? Det mindes han inte säkert då och minns det fortfarande inte. "Där var så många människor som gav order hit och dit", menar han.
Han bläddrar bland sina foton på bordet. Väljer ut ett, som visar en gulbrunblänkande sörja.
— Titta här! Det är gift alltihopa!
Han är glad att han dokumenterat i bild det han sett i Teckomatorp. Även om han ännu kommer ihåg mycket från sina år där klart och tydligt. Annars tänker han inte så mycket på det.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus