Från lårbensbrott till dagliga promenader
Lårbenshalsen bröts den 18 mars. Efter tio dagar på Universitetssjukhuset i Lund, bar det av till Ängslyckans korttidsenhet. Den 20 maj kom hon hem igen. Anna-Lisa Bengtsson är en av dem som tack vare kommunens projekt kan få rehabilitering hemma, i stället för på särskilt boende.
Bildmaterial
Anna-Lisa Bengtsson blir mer och mer rörlig för varje dag. Men rollatorn behövs för att den rutinmässiga promenaden i kvarteret ska orkas med. Kajsa Lund ur hemrehabteamet ger trygghet och stöd.oto:
SVALÖV. Anna-Lisa Bengtsson, 83 år, sitter lugnt och tryggt i en stol i vardagsrummet. Bredvid sig har hon rollatorn, som är en nödvändig hjälp både när hon går runt och pysslar lite i hemmet och när hon tar sina dagliga promenader i sällskap av någon av undersköterskorna från kommunens hemrehabiliteringsteam.
För drygt tre månader sedan fanns knappt ordet promenad i hennes vokabulär. Ett nattligt toalettbesök slutade med sjukhusvistelse i Lund. Hon hade snavat och fallit så illa att lårbenshalsen brutits. Efter några dagar skrevs hon ut, för att i stället vistas nästan sju veckor på Ängslyckans korttidsenhet i Teckomatorp.
Där började rehabiliteringen och vägen tillbaka till hemmet.
– När jag väl kom hem i maj så fick jag mycket hjälp i början framför allt. Men det är så skönt att vara hemma och jag är så glad för all hjälp, berättar hon.
Kajsa Lund är en av sex undersköterskor som ingår i
kommunens hemrehabiliteringsteam. Hon har varit mycket hos Anna-Lisa Bengtsson.
– Hon har verkligen gjort stora framsteg. Den första tiden när hon kommit hem var vi här hos henne väldigt ofta. Men det är bra att komma hem så fort som möjligt och ta itu med vardagen. Det beror förstås på hur pass nedsatt vårdtagaren är efter sin sjukdom. Men vi sätter upp små, lagom mål. Anna-Lisa behöver mindre och mindre hjälp nu, säger Kajsa Lund.
Det får ta den tid det tar, en liten bit i taget. För Anna-Lisa Bengtsson är den dagliga hjälpen från exempelvis Kajsa Lund ett stort moraliskt stöd och en väldig trygghet. Lite ängslig för att ramla igen kan hon fortfarande känna sig.
Hjälp med duschen behövs, men att tvätta sig klarar Anna-Lisa Bengtsson själv.
– Stödstrumporna måste de också sätta på, för det går inte alls, säger Anna-Lisa Bengtsson.
Och när strumporna är på så väntar en av dagens stora höjdpunkter. Nämligen en promenad. Inte så långt och inte särskilt fort, men likväl en vandringstur runt kvarteret.
Framför allt är hon hemma och det tänker Anna-Lisa Bengtsson vara så länge det bara går.
– Det ger ju mer mening i livet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus