Förintelseöverlevare besökte Svalöfs gymnasium
De första 46 åren i Sverige nämnde Lea Gleitman sällan sin tid i nazisternas koncentrationsläger för folk hon inte kände. Sedan började hon hålla föredrag i skolor. I måndags kom hon till Svalövs gymnasium.
Bildmaterial
I måndags kom Lea Gleitman till Svalövs gymnasium.
Lea Gleitman har berättat sin historia för tusentals elever, men är ändå beredd att göra det många gånger till. – Jag överlevde. Därför tycker jag att det är min plikt att berätta vad som hände, säger hon.
SVALÖV. Platsen är ett klassrum med stolar och whiteboardtavla, datorer och bokhyllor. Men under knappa två timmar förflyttas det 20-tal naturbrukselever som har bänkat sig här till en annan tid och ett annat samhälle.
Lea Gleitman är 86 år, men fortfarande pigg nog att berätta om sina upplevelser från koncentrationslägret Bergen-Belsen. Hon är en av medlemmarna i den Malmöbaserade föreningen Förintelsens ögonvittnen som startades 1991.
– Innan dess hade jag inte berättat om mina upplevelser officiellt, utan bara för familj och vänner. 1991 hade förnekandet av förintelsen börjat växa sig starkare i Sverige. Så kallade experter uttalade sig i radion och sa att förintelsen aldrig hade ägt rum, inleder hon sitt föredrag.
Lea Gleitmans föddes 1924 i den sydpolska lilla staden Oswiecim, i dag känd som Auschwitz.
– När tyskarna ockuperade Polen fick alla platser tyska namn. Min egen barndomsstad blev symbolen för nazisternas ondska. Det tyckte jag var så fruktansvärt att det dröjde 25 år efter krigsslutet innan jag kunde säga namnet Oswiecim igen.
Med overheadapparatens hjälp visar Lea Gleitman fotografier på sina föräldrar och syskon.
– Hon dog, och hon dog. Det är bara vi tre som överlevde, säger hon och pekar på ett fotografi med fem flickor.
Lea Gleitman var 15 år när tyskarna gick in i Polen. Snart tvingades familjen flytta till ett judiskt getto, varifrån Lea tvångsförflyttades till ett arbetsläger. I januari 1945 anlände hon till dödslägret Bergen-Belsen. Hennes berättelse om månaderna där är späckad med detaljer om massgravar, sjukdomar, hunger och utsläckt hopp.
Någon av eleverna sätter sig intill läraren. Någon reser sig upp och går ut.
Efter befrielsen tog sig Lea Gleitman så småningom till Sverige och Malmö. Det var i maj 1946. Där började hon arbeta på Malmö strumpfabrik, gifte sig och skaffade barn. Men först efter att ha sökt upp en förlorad syster, som hon fått reda på var i livet.
– Vi hade inte sett varandra på två år. Det kändes som 200. Ni kan tänka er hur det kändes att träffa varandra igen efter att ha upplevt vad vi hade upplevt, avslutar hon sitt föredrag.
Föredraget är en del av en temavecka på Svalöfs gymnasium. Det berättar Isa Cavling, specialpedagog och arbetslagsledare.
– Vi kallar det för krigsvecka för att sälja in det mer hos våra elever. Men egentligen handlar det mer om människors lika värde, säger hon.
Förutom Lea Gleitman föreläste Klara Ruben Tixell, också hon ögonvittne från förintelsen, på Svalöfs gymnasium i måndags. Temaveckan innehåller också – bland annat – ett rollspel om att vara flykting i Röda korsets regi.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus