Rapport från Gaza: "Jag är så rädd hela tiden"
Soha Salha bor tillsammans med föräldrarna, sin lillebrors unga familj och en syster i centrala Gaza city, nära den gamla delen av staden. Här är hennes sjätte rapport.
UTRIKES. Allting krymper. Själva livet.
— Jag är så rädd hela tiden. Jag ber till Gud att rädda oss. Bomberna hörs
hela tiden, så nära. Vi har fönsterna öppna för att glasen inte ska gå
sönder, som hos min syster. Och vi har inget bröd.
Idag vågade hennes bror inte gå ut och "handla". Det var hennes gamle far som gick istället. Han kom tillbaka med mjölk till lille Omar. Familjen har två flaskor vatten kvar.
— Israelerna säger att de håller upp med bombningarna tre timmar varje dag, men det var bara de två första dagarna. Och elektriciteten som blev lagad har de bombat igen.
Soha vet inte vad hon ska tänka längre. Hon har bara rädslan kvar. Och Gud.
— Jag tackar Gud varje morgon och kväll att vi fortfarande lever. Så många är döda. Och att vi fortfarande har vårt hem. Så många har inget hem längre.
Jag frågar om fosforbomberna och Soha säger hon kan se dem.
— De är som vita cirklar i luften.
Det finns inget att säga egentligen. Orden har tagit slut.
— Vi vet inte om vi lever i morgon och ingen gör något.
Samtalet blir ordlöst och jag vet att det är som att klippa av en livlina
när jag säger att vi får avsluta det.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus