"Någon timme senare anföll talibaner"
Nordvästskånska Mikael är pansarterrängbilförare i svenska skyttekompaniet som
just nu är på uppdrag i Afghanistan. Under en tid framöver kommer du att
kunna läsa hans rapporter och se hans egna bilder från det krigshärjade
Afghanistan här på hd.se. Här har ni den andra rapporten.
Bildmaterial
På väg ner tidigt på onsdagsmorgonen.
Vårt nattläger.
Så här tröskar man på många ställen i Afghanistan, vi befinner oss på 2 000 meters höjd och på andra sidan dalgången hade striderna varit tidigare under dagen, inget som bekymrade den här bonden.
På våren är det en flod som forsar fram här, just nu endast en liten bäck.
Valmaterial lastas av i en av byarna.
På väg genom en flodfåra uppe i bergen.
Svenska styrkan i Afghanistan
Den svenska styrkan i Afghanistan är en del av Isaf, International Security Assistance Force, som arbetar på mandat av FN:s säkerhetsråd och den afghanska regeringen sedan 2001.
Sammanlagt finns runt 400 svenska soldater på plats.
Under de tre senaste månaderna har de svenska och finländska Isaf-soldaterna varit utsatta för åtta attacker. Den senaste skedde i torsdags kväll förra veckan.
Källa: Försvarsmakten (TT)
Mikael
Mikael är stationerad vid den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan i. HD träffade honom när han var hemma i NV-Skåne för några veckor sedan. Den närmsta tiden kommer han att skriva rapporter från livet i fält. Förhoppningen är att han ska kunna skicka information och bilder någon gång varje vecka.
RAPPORT FRÅN AFGHANISTAN. Söndag 16/8
Efter två dagar av återhämtning och vård av materiel så var det åter dags att rulla ut igen. Min plutons uppgift den här gången var att förstärka vårt PO i Sheberghan, som ligger två timmars bilresa ifrån vår huvudcamp i Mazar-e-Sharif. På våra PO:n (Provincial Office. Den svenska styrkan i Afghanistan har tre PO:n, lokalkontor, i fyra provinser och ett högkvarter, red:s anmärkning) bor det normalt 30-35 personer, så när det dyker upp en hel pluton på 29 man så blir det tältförläggning för våran del. Förvisso med sängar och AC mellan 20.00 och 08.00, så man ska väl inte klaga.
På måndagen rullade min grupp, med en Galt och en Toyta Landcruiser, till vårt PO i Sar-e-Pol som ligger en timmes bilfärd söder om Sheberghan. Därifrån skulle vi vidare upp i bergen för att möta upp delar av en av våra specialenheter, som hade jobbat med den finska styrka som var kvar i bergen sen operationen förra veckan, för att sedan eskortera dom tillbaka till Sheberghan.
Klockan ringde 05.00 på tisdagen och vi rullade ner till Sar-e-Pol igen, där vi plockade upp en finsk major. Vårt uppdrag den här dagen bestod av att eskortera valarbetare och valmaterial till fyra byar uppe i bergen, den fjärde och sista byn var den by vi hade varit med ANP, Afghan National Police, i förra veckan. Resan gick sakta men säkert på dom vid det här laget välkänt dåliga vägarna. Ungefär halvvägs fick vi meddelande om att dom finska, och några svenska, soldater som var i den sista byn hade hamnat i strid med talibaner. Vi fortsatte vår färd upp, och allt eftersom berättade den finska majoren om eldöverfall och sprängattentat som hade varit under åren på platser vi passerade. När vi klockan 16 kom upp till den sista byn, var striderna slut, men vi fick order att stanna kvar över natten för att förstärka våra trupper som var där. Så det var bara att slå läger och fälla upp sängarna, den här gången hade jag packat med mig sovsäcken så jag slapp frysa. Natten blev lugn och 05.00 på onsdagsmorgonen rullade vi neråt igen för att möta upp nästa konvoj med valarbetare och tre fordon med poliser, som skulle upp i en annan del av bergen. Den här dagen var det tre byar som skulle besökas och i vid varje by stannade några poliser kvar för att skydda vallokalen inför valdagen. När vi körde ifrån den sista byn längst upp i ett bergspass så var det inte utan att man tyckte synd om dom fyra poliser som skulle skydda vallokalen där, för vi fick veta att det fanns 14 talibaner i området. På väg ner gick delar av fjädringen sönder på den Galt som jag körde, men vi tog oss tillbaka till Sheberghan och anlände vid 18-tiden.
Torsdagen blev vilodag fram till 14.00 då vi fick besked att vi skulle köra tillbaka till campen i Mazar-e-Sharif för att reparera Galten och sedan köra tillbaka till Sheberghan innan det blev mörkt. När vi hade kört i ungefär i 20 minuter så fick vi meddelande om att en av våra tre grupper på plutonen hade blivit utsatta för en IED, en hemmagjord bomb, när dom var på väg till en by sydväst om Sheberghan. Ingen hade blivit skadad men fordonet, en Galt, gick inte att köra vidare med.
När vi hade kört ytterligare en bit mötte vi räddningsstyrkan, som bestod av både svenska och finska soldater, som hade en lång resa kvar innan dom var framme vid platsen för attacken. Väl framme på campen fick vi besked att vi inte fick rulla tillbaka till Sheberghan, resten av vår pluton skulle komma tillbaka till campen för att ha genomgång om attacken.
Borta vid platsen för sprängattacken blev det mörkt strax efter att räddningsstyrkan anlände.
Ytterligare någon timme senare anföll talibaner med raketgevär och eldhandvapen, striden pågick en timme. Ingen svensk soldat blev skadad trots att talibanerna sköt från flera olika håll, och raketgevärsgranater slog ner väldigt nära. Efteråt försvann talibanerna från platsen utan att man kunde konstatera om dom hade fått några förluster. Dom två grupperna ur min pluton samt räddningsstyrkan lämnade platsen vid 08.00 på fredagsmorgonen och var tillbaka på campen vid 13.00, ganska slitna men vid gott mod. Killarna som blev utsatta för IED:n blev läkarundersökta.
Efter att sedan fått mat gick dom flesta och la sig och sov ända till lördag morgon, ganska välbehövligt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus