Rapport från en "rysshöjd" i Afghanistan

Nordvästskånska Mikael är pansarterrängbilförare i svenska skyttekompaniet som just nu är på uppdrag i Afghanistan. Under en tid framöver kommer du att kunna läsa hans rapporter och se hans egna bilder från det krigshärjade Afghanistan här på hd.se. Här kan ni läsa den fjärde rapporten.

RAPPORT FRÅN AFGHANISTAN. Måndagen 31 augusti var det revelj 03.00, för att vara marschfärdiga 04.00 med våra Galtar och Toyota Landcruisers. Dagens uppgift för plutonen var att kontrollera statusen på ett antal vägar i ett område väster om Mazar-e-Sharif, där vi inte har varit så mycket. Större delen av vägarna var bra enligt afghanska mått, men på ett par ställen fick vi koppla i bogserstroppen för att hjälpa Toyotan bakom oss över vissa hinder. Min grupp stannade vid en så kallad "rysshöjd", området är ett slättlandskap så under ockupationstiden byggde ryssarna egna höjder genom att med schaktmaskiner schakta upp gigantiska högar för att kunna kontrollera området uppe från höjden. De två andra grupperna i plutonen fortsatte att utforska vägarna i området medan vi bevakade området från "rysshöjden". Vi rullade tillbaka till campen vid 13.00.

Tisdagen började tidigt den också, 05.00 rullade plutonen ut med ett av våra MOT-team (Military Observation Team). Målet var en dalgång i bergen söder om campen. Med oss hade vi även vårt EOD-team (Explosive Ordonnance Disposal). Polisen i området hade hittat en misstänkt IED (Improviced Explosive Device), en hemmagjord bomb, på vägen som vi skulle ta oss fram på.

Väl framme grupperades vår pluton ut på höjder runt om platsen för att säkra området. Nu visade sig det att där var ingen IED, dock hittade dom en del kablar som möjligtvis kunde ha varit till en möjlig IED. Efter att de konstaterat att det inte fanns någon IED så åkte EOD tillbaka till campen, medan min pluton och MOT-teamet fortsatte. Även om vi var i en dalgång så blev det lite bergskörning, med lite "hålla tungan rätt i mun"-vägar, för att ta oss runt och över floden som rinner genom dalgången. Vi stannade för lunch på cirka 1 000 meters höjd med en fin utsikt över dalgången. Landskapet längs floden i dalgången var verkligen en kontrast mot de delar av landet vi sett tidigare. Övriga delar är för det mesta väldigt torra och växtligheten är sönderbränd av solen.

I dalgången däremot var det en väldig grönska och befolkningen såg ut att ha det lite bättre här. Vid 18.00 var vi tillbaka på campen igen, ganska ömma i baken efter en dags bilkörning på dom afghanska vägarna.

Onsdagar är den stora resedagen, då går transporterna till den tyska campen Marmal där flygplatsen finns. I vanliga fall brukar vi klara av transporterna själva med våra och någon av dom finska pansarterrängbilarna, men den här gången fick vi kalla in förstärkning från tyskarna som hjälpte oss att köra de 80 passagerarna som skulle flyga hem till Sverige. Väl framme, vid 11.00, var det en dryg väntan på flyget som landade 15.30, och hade med sig ett trettiotal passagerare som kom tillbaka från sin ledighet i Sverige.

Torsdagen var det vårddag vilket för min egen och min skytt Kristoffers del innebar att vårda vår pansarterrängbil som mest har varit på verkstad sen vi kom tillbaka från ledigheten. Vården var klar till lunch och då hade vi även hunnit med en liten sväng på soldäck. Det är ju bara fem veckor kvar tills man ska hem på ledighet igen, så det gäller ju att jobba på solbrännan. Efter lunch vårdade jag min Ak 5 och Glock (pistol), sen var resten av dagen ledig så det blev ett träningspass innan middagen.

På fredagen blev det en sväng till Camp Marmal på förmiddagen för att hämta några av våra officerare, som kom med flyg från Kabul efter att varit på samverkansutbildning på ISAF´s högkvarter. Vi var tillbaka på campen lagom till lunch och efter det var det bara soldäck och ett träningpass som stod på programmet, en ganska behaglig dag i missionen.

08.30 på lördagen rullade min grupp ut med en Galt och en pansarterrängbil, för att patrullera inne i Masar-e-Sharif. Vi var bland annat inne ett område där vi inte varit förut och där befolkningen var väldigt västerländsk vad det gäller klädstil, och även färre kvinnor med burkha. Vi åkte även förbi ett par hjälporganisationer för att kontrollera framkomligheten runt deras byggnader, för att vid en eventuell evakuering veta att det går att ta sig fram med våra fordon.

Vi var tillbaka till lunch och såg fram mot ledigheten resten av dagen och veckans höjdpunkt, grillningen som vi har varje lördag. Lyckan blev kortvarig för vi fick order att vara marschfärdiga 16.30 för att köra vår plutonchef till Camp Marmal för att han skulle på ett möte. Så det enda vi fick av veckans höjdpunkt var doften av grillat innan vi satte oss i bilarna och rullade iväg.

Söndagsmorgonen kändes lite sval när jag var på väg till frukosten, så jag stannade till och kollade termometern, 23 grader! Efter frukosten började plutonen med förberedelser inför den planerade skjutövningen vi skulle ha med vår Deltapluton, som består av tre stycken stridsfordon 90. Men 9.30 gick larmet om att ett av våra MOT-team hade blivit beskjutet, på samma plats som den misstänkta IED:n vi kontrollerade i tisdags. Inga skadade men QRU: n fick ge sig iväg. Min pluton ställdes då i beredskap för att eventuellt förstärka på platsen. Vi behövde dock aldrig åka ut.