Möllebo hjälper till i katastrofens Haiti

Panu Saaristo, 43, bosatt i Mölle, är hälsosamordnare på Röda Korset. Redan dagen efter jordbävningen åkte han till Haiti för att hjälpa till med räddningsarbetet. Han känner inte igen bilden av ett land i kaos med laglöshet och plundringar.

HAITI. – Vi märker mest att folk hjälper varandra. Haitierna var de första som startade hjälparbetet. De grävde fram vänner och grannar ur rasen. Jag tycker att den är en felaktig bild som förmedlas. När vi går till våra hälsokliniker hälsar folk, vi möts inte av någon aggressivitet, säger Panu Saaristo över telefon från Haiti.

Över tre miljoner människor har drabbats av jordskalvet i Haiti. När den första kritiska räddningsfasen snart är över gäller det att hjälpa skadade och förebygga epidemier i tältlägren. En av de som arbetar med räddningsarbetet är Möllebon Panu Saaristo, som är i Haiti i egenskap av hälso- och katastrofsamordnare för norska och internationella Röda Korset.

– Jag åkte morgonen efter jordbävningen, direkt från Panama där jag jobbar för Röda Korset, till Dominikanska republiken eftersom flygplatsen i Port-au-Prince var stängd, berättar han över en skakig telefonlinje. Då och då överröstas samtalet av motorljud från helikoptrar som flyger över Port-au-Prince där Panu Saaristo fortfarande befinner sig.

– Vi har etablerat ett basläger där vi är 200 volontärer och delegater som håller på med hjälpoperationer. Nu jobbar vi med ett kirurgiskt sjukhus och finska Röda Korsets hälsocentral som hjälper patienter.

De arbetar på flera sätt: Tar emot patienter som söker vård och jobbar med uppsökande arbete.

– Volontärer och delegater jobbar med uppsökande arbete i tältläger där hälsoproblemen är enorma. Det är mycket krosskador och sårvård, mycket skador som behöver amputeras, säger han.

Patienterna tas till det kirurgiska sjukhus och de hälsocentraler som satts upp. Även Haitis universitetssjukhus kan till viss del användas, berättar Panu Saaristo.

– Men man måste gå igenom varje byggnad då det finns dolda strukturella skador. Det är nästan ingen som vågar bo i hus, speciellt inte i de centrala delarna av staden. I stället bor de i tält eller utomhus.

Han berättar om tusentals patienter som väntar på vård i sjukhusen och på gatorna utanför.

– Hjälpen håller på att komma fram men skador och förstörelsen är fortfarande enorm, säger han.

– Det finns människor som förlorat allt och inte har någonstans att ta vägen. I centrala Port-au-Prince bor tusentals människor i tältläger, i varje kvarter, i hela stan och utanför stan. Man måste komma ihåg att Haitis utgångsläge är mycket, mycket dåligt, och de humanitära behoven mycket stora.

Hur hanterar du dina upplevelser?

– Jag är tränad och har erfarenhet. Man får inte låta sig överväldigas av kaoset och förstörelsen utan arbeta systematiskt. Man får börja med det basala: Människor måste andas, då måste man gräva fram dem ur rasmassorna. Sedan måste de ha mat och vatten, sedan säkerhet, sedan få vara med sina anhöriga – så då måste man återetablera kontakten mellan familjemedlemmar. Vi är strukturerade och metodiska, säger han.

Det är inte första gången han arbetar i ett katastrofdrabbat område.

– Jag har varit i Afghanistan och i Gaza, efter Gazakriget. Men det här är den största operationen i ett enskilt land i Röda Korsets historia. Det liknar Tsunamin men med Haitis enorma fattigdom och mycket stora humanitära behov blir situationen exceptionell.

Hur kan vi i Sverige hjälpa till?

– Svenska Röda Korset har en insamling för Haiti och det är jätteviktigt att den hjälpen kommer fram.

Hjälpen kommer sedan att överföras till Röda Korset på Haiti som blir kvar i landet när de internationella delegaterna åkt hem.

– Så småningom börjar man återuppbyggnaden, och det perspektivet måste vara med från första början, även under den initiala räddnings- och katastroffasen.

Vad händer nu?

– Den initiala räddningsfasen borde vara över snart och då måste vi fokusera på de som överlevt, se till att de har rent vatten och lever under sanitära förhållanden så vi undviker epidemier.

Journalister på plats har rapporterat om att hjälpen inte når fram till de fattigaste områdena, på grund av att hjälporganisationerna inte vågar gå in där. Men Panu Saaristo menar att den bilden inte stämmer och säger att Röda Korsets arbete är välförankrat bland Haitis befolkning.

– Röda Korset har arbetat i de fattigaste slumområdena så vi har ett gott förhållande till folket i det här landet. Vi arbetar efter behoven – det är så vi arbetar, det handlar inte om att våga. Det handlar om att bygga upp en relation med folk i området och att arbeta med lokala Röda Korset som är kända sedan många år. Det handlar om att respektera alla parter om det pågår en konflikt, man kommer långt på det. Det handlar om att bygga upp en tillit och respekt, säger han.

Hur länge blir du kvar i Haiti?

– Jag vet inte alls, och det är oviktigt i sammanhanget. Men Röda Korset kommer att vara kvar en god stund, det här är självklart inte över på lång tid.

Hur ser resten av din dag ut?

– Jag kommer bland annat att besöka de kliniker som är igång, kommer att förbereda en japansk hälsoklinik som kommer att anläggas och kommer att beställa material genom vår logistikavdelning. Dagarna är fulla av arbete.

Tove Hansson tove.hansson@hd.se042-489 92 64