"Nu kan man sörja mer än hata"
HD/NST:s reporter Ulf Kristiansson beskriver känslan från domkyrkan i Oslo där en minneshögtid hölls under söndagen.
Bildmaterial
HD:s utsände Ulf Kristiansson rapporterar direkt från Norge.
Terrordåden i Norge
Den 22/7 2011 blev en fasansfull dag i Norges historia. Högerextremisten Anders Behring Breivik sprängde en bomb utanför regeringsbyggnaden i Oslo och sköt ihjäl deltagare på ett politiskt ungdomsläger på ön Utöya. Sammanlagt miste 77 människor livet. Måndagen den 16 april 2012 inleddes rättegången mot Breivik.
Ulf Kristiansson. Anders Behring Breivik ser sig som en tempelriddare som ska rädda Europa och hans 1500 sidor långa manifest är hans förklaring till omvärlden.
Men… han finns liksom inte i den verkliga världen. Karln levde isolerat, tränade hårt, drog i sig steroider och efedrin och när han sitter i förhör med polisen så erkänner han att han orsakade 92 människors död, men tycker inte att han begått brott.
Jag sätter mig en stund i domkyrkan i Oslo. Det är en stark känsla att se alla dessa tysta människor, se dem som gråter stilla. Utanför växer blomsterhavet, timme för timme och när regnet släcker något ljus är där en människa som tänder det igen.
Vegard Johansen är en av alla dem som kommit till domkyrkan, han står utanför för att visa sitt deltagande.
- Det är en fruktansvärd händelse, men på ett sätt var det skönt att det inte var nån terrorgrupp som al-Qaida. Det hade skapat så mycket främlingsfientlighet.
Inget är förstås bra, men Vegard och andra jag pratat med tycker att det är bättre att det var en ensam norrman som låg bakom.
Nu kan man sörja mer än hata. För norrmän vet att alla norrmän inte är som Anders Behring Breivik.
Han är en galen fanatiker som beskriver sig som en europeisk hjälte, en korsfarare.
Bara ett par meter från mig i det stora folkhavet utanför domkyrkan lyfter plötsligt en man ett plakat där det står något om att vi drar på oss synd, att vi alla ska drabbas.
Men norrmännen verkar ha fått nog av fanatiker.
Folk runt honom uppmanar honom att ta ner plakatet och när han vägrar får en man intill mig nog. Han släpper sin plastkasse rakt ner och banar sig fram till den religiöse stollen.
Plakatet försvinner. Bäraren också.
Kvar är de många som vill visa sitt deltagande.
Och det är vid sådana här tillfällen, när många människor är på samma plats, som jag brukar tycka att människor är ganska bra egentligen.
Ett ganska fredligt djur.
Men så kommer en Anders Behring Breivik som tycker att värnlösa ungdomar på ett sommarläger är lämpliga offer. Som tycker att det är en hedervärd en insats för framtiden, för Europa, för Norge att mörda dem.
Men han är väldigt ensam.
Det vi såg vid och i domkyrkan i Oslo var ett lands samlade bedrövelse och sorg över det som hände.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus