"Nu kan vi flytta tillbaka"
Ibtesam Elfaghi kände glädjetårarna komma när hon fick telefonbeskedet att exdiktatorn Muammar Gaddafi skjutits till döds. Det var en omtumlande upplevelse eftersom hon är läkare som varje dag gör allt för att rädda liv. Och nu kunde hon bara känna stor lättnad.
Bildmaterial
Glädjen är stor blandat med en viss stolthet över att det uppges ha varit en grupp från familjens hemstad som ändade Gadaffis liv.
Helsingborg. När nyheten om Gaddafis död kablades ut över världen utbröt det glädjescener på kvinnokliniken i Helsingborg där Ibtesam Elfaghi är överläkare.
– Det kändes otroligt och jag ville bara hem till min familj och krama alla, titta på nyheterna och skrika av glädje. Det känns samtidigt konstigt att känna så, när en människa dött. Men han har gjort så mycket ont.
En regnbåge framträdde på himlen i öster sent i eftermiddags, när vi ringde på hos familjen Elfaghi–Barani i Helsingborg.
De tre barnen Mohamed 18, Salsabil 15 och Saga snart 11 år hade slagit på teven och Saga hade ritat en teckning till sin dagbok över revolten, där det stod: ÄNTLIGEN GADDAFI DÖD.
Jamal Barani, som är kardiolog vid Landskrona lasarett väntades hem när som helst och Ibtesam Elfaghi som precis kommit innanför dörren väntade bara på att få ringa sina syskon och släktingar i Libyen.
Den stora tv-apparaten sände direkt från Tripolis gator, fyllda av människor som firade diktatorns död.
– Nu ska vi bara tänka framåt och bygga upp landet och demokratin, säger Ibtesam.
– Det blir inte lätt, Gaddafi har bestämt allt i 42 år. Men Libyen är ett homogent land med bara sex miljoner invånare och jag tror det kommer att gå mycket lättare för oss än för det Egyptiska folket.
– Det onda trädet har fällts med rot och allt. Så är det inte i Egypten, där har man bara klippt av kronan, säger Mohamed.
Han vill bli stadsplanerare och längtar efter att få vara med och bygga upp det nya Libyen.
Redan förra hösten planerade familjen att flytta tillbaka och började bygga ett hus i Misrata som ska rymma flera lägenheter.
– När vi kom till Sverige för 15 år sedan för att specialutbilda oss, var planen att vi skulle återvända. Men det har hela tiden skjutits ett år framåt och framåt. Och nu finns det ingenting att vara rädd för.
– Så nästa sommar flyttar vi. Men vi klipper inte av banden med Sverige för det.
Och de kan knappt vänta på att det ska bli december, så att de kan få åka och hälsa på mormor, farmor och farfar. Syskon och kusiner i Benghazi och Misrata.
Osäkerheten i landet gjorde att de inte kunde åka dit i somras. Som de brukat när skolorna haft lov.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus