Konstdispyt med många bottnar

Det finns ingen brist på kontroversiella ämnen att debattera i Sydafrika. I vad som är en särskilt multikulturell nation med en särdeles svår historia kan minsta lilla sak leda till intensiva diskussioner. Det finns dessutom en lång rad svåra problem för nationen att tackla som alla slåss om politikers, medias och allmänhetens uppmärksamhet.

Ta exempelvis den höga arbetslösheten, fattigdomen eller bristen på sjukvård, eller det undermåliga skolsystemet. Eller den höga kriminaliteten, de många våldtäkterna eller de dåliga bostäder många sydafrikaner lever i.

Men i stället är det en ganska dålig tavla som utan konkurrens orsakat den största debattstormen i Sydafrika hittills i år. Det handlar om den kontroversiella målningen ”Spjutet” av Brett Murray, som visar president Jacob Zuma i en Leninliknande pose med gylfen öppen och penis exponerad. Eller visade, för att vara korrekt. I tisdags vandaliserades målningen, som hängde på Goodman Gallery i Johannesburg, av två män som kastade färg över porträttet.

Inte en dag för sent, tycker de många som upprörts över vad man anser är konstens bristande respekt för traditioner, presidenten, nationen och Jacob Zuma personligen. Förfärligt tycker i stället de som framhåller vikten av yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Samt de många som anser att respekt är något man förtjänar, inte något man tvingar fram med censur.

Skiljelinjen är inte nödvändigtvis dragen mellan svarta och vita, som man kanske kunde ha väntat sig. Det finns kritiker och förespråkare av alla sorter, och av olika skäl. Den äldre, vite man som i tisdags målade röda kryss över Zumas ansikte och könsorgan gjorde det för att han anser att porträttet är förlöjligande.

Den unge, svarte man som sekunderna senare slängde svart färg över tavlan gjorde det för att försvara Zumas heder. Samtidigt finns både vita och svarta som tycker det är väl magstarkt av Zuma, som har fyra fruar och minst tjugo barn samt en gång åtalats men friats för våldtäkt, att påstå att konstverket är förnedrande för att den framställer honom som "kvinnotjusare".

Ju mer tid som gått sedan utställningen öppnades den 10 maj desto mer kritik har tavlan dock fått för att vara rasistisk. Ur den synpunkten är det ett problem att konstnären är vit. En tavla av en svart konstnär som ställdes ut 2010 och också visar Zumas penis, samt dessutom är mycket mer avancerad i sin kritik av makten, fick inte en bråkdel så mycket uppmärksamhet.

Många anser att saken överhuvudtaget tagit på tok för mycket utrymme, och att framförallt landets politiker borde ägna sin energi åt nationens verkliga problem i stället. Vissa misstänker till och med att politikerna eldar på debatten med hot om protestmarscher och bojkott av galleri och media i en ren avledningsmanöver från landets svårigheter.

Värt att notera är att kontroversen tog ordentlig fart först sedan president Jacob Zuma nyligen stämde galleriet för att tvinga det att ta ner konstverket. Om syftet var att minimera den skada han anser målningen utsatt honom för misslyckades han uppenbart. Sedan dess har bilder på konstverket spridits i media världen över. Vilken tavla!

Anna Koblanck