Vem vinner på kaoset?

Lugnet efter stormen. Förödande för alltför många. Lättad utandning för de flesta av oss i Washington – dock inte för Barack Obama och ledningscentralen i katastrofmyndigheten Fema.

Regnet som ursinnigt piskade rutorna har följts av en tung grå himmel och i tv-rutornas Frankenstorm-dokumentation döljer sig egentligen en otäck sanning som man tar upp på allvar idag, men kanske inte i nästa eller nästnästa vecka.

Större delen av den amerikanska Atlantkusten är nämligen oerhört utsatt. Vi må tycka att USA är ett ungt land men åtskilliga orter, inklusive New York, började bebyggas redan på 1600- och 1700-talen när vattenståndet var lägre. Med klimatförändringarna väntas nivåerna stiga samtidigt som ovädren blir fler och då hotas miljontals människor, inte bara förmögna hedge fond-ekvilibrister som uppfört palats på höga styltor ”on the beach”, utan hyresgästerna i vanliga små lägenheter i markplanet några kvarter inåt land.

Efter tidigare orkaner, som Andrew i Florida och Katrina i New Orleans, skärptes byggnormer och stadsplanering. Återstår att se vad notan nu, på osannolika belopp, kommer att föra med sig för lärdomar. I översvämningsbenägna floddalar och i tornado-drabbade regioner brukar folk använda försäkringspengarna till att bygga upp sina hus på nytt men det kommer knappast att kunna tillåtas i framtiden i områden i New Jersey på bara ett par meters höjd över havet.

Orkanen Sandy visade sig, kanske, bli den oktoberöverraskning det så ofta talas om under presidentvalår. Det väger fortfarande oerhört jämnt när endast dagar återstår till den 6 november men det skadar sällan en sittande president att framstå som landsfaderlig i krislägen – och han kan ju inte beskyllas för att ha satt igång orkaner, till skillnad från så kallade wag-the-dog-scenarios med krigsförklaringar.

Mitt Romney, däremot, befann sig i en knivig sits. Egentligen inget officiellt uppdrag och kunde heller inte riskera att politisera orkanen genom att hålla valmöten som om ingenting hade hänt. Det slutade med att han låter kampanjbussen köra förnödenheter till insamlingsställen för orkanens offer.

Icke-politisk politik, alltså, som kampen dem emellan kallas för tillfället.

I den mån någon av dem har klimatet eller förstärkning av infrastrukturen på programmet är det Barack Obama, som framstår som en symbol för vart de federala skattemedlen faktiskt tar vägen. Skakade republikanska guvernörer som annars rasat mot Obama tar tacksamt emot stöd och pengar. Nämnda Fema som blev något av ett skämt efter Katrina har återställts till samma professionellt skötta beredskapsorgan det var under Bill Clinton.

På tisdag kväll får vi veta vem som vunnit och om Sandy påverkade utgången.

Alla frågar mig hur det kommer att gå.

Svar: ingen vet.

Utom bägge kampanjerna. De säger: Vi vinner.

Advokaterna i startblocken, för övrigt, ifall det blir utdragna rösträkningar i någon extra jämn vågmästarstat eller om det blir oavgjort, 269-269, i elektorskollegiet som egentligen väljer presidenten.

Karin Henriksson
karin.henriksson@comcast.net