Vandring på vild ö

Korsika har det mesta. Svindlande smala vägar, vidsträckta sandstränder, höga berg och ett av Europas bästa områden för att vandra och cykla. För den som gillar kajakpaddling hägrar isolerade kustområden med dramatiska klippformationer och turkosblått vatten.

Frukostdags i den medeltida byn Erbalunga, nära hamnstaden Bastia på Korsika. Efter att ha övernattat på havsnära Castel Brando, ett gammalt gods från 1800-talet som nu blivit hotell, är det dags att upptäcka ön till fots.

Korsika är en ö där både cyklister och vandrare trivs. Den norra delen hör till en av de bördigare, med Cap Corse som ett självklart måste för den naturintresserade turisten. Halvön är mer likt en öde utpost, med slingrande vandringsstigar och åldriga små samhällen.

Nonza, en av de mer spektakulära byarna på Cap Corse, ser ut att klamra sig fast på en svart klippa, som stupar rakt ned i havet. De pastellfärgade husen har små terrasser och välskötta trädgårdar i full blom.

Det säregna ökenområdet Agriates var fram till mitten av 1800-talet Bastia-regionens "brödkorg", där man skördade vete, oliver, vindruvor och apelsiner i mängd. Men nu ligger fälten övergivna, uppätna av macchian, en lågvuxen tät buskvegetation.

I det lilla samhället Ponte Leccia väntar Pierre, en bergsguide som erbjuder goda äventyr för den som vill svettas och bli utmanad.

Genom företaget In Terra Corsa society ordnar han guidade vandringar och cykelturer i bergen. Gillar du vatten finns även kajak, forsränning och canyoning på programmet.

- Nu är vi på väg mot det sanna Korsika, säger Pierre när vi kör vidare upp i dalen.

Det här går inte att jämföra med de tillrättalagda badorterna i söder.

Vägen följer Ascoflodens slingrande flöden och leder ända upp till öns mest imponerande bergskedja. Den slutar i princip vid foten av det väldiga Monte Cinto, Korsikas högsta bergstopp, 2 706 meter över havet.

Asco var en samlingspunkt för det korsikanska motståndet mot Genua under 1500-talet. En by med anor och starka traditioner.

Familjen Franceschetti som driver det lilla hotellet E Cime väntar med middagen. Grillat vildsvin från bergen och friterad getost, tillsammans med färska grönsaker.

Asco är en gammal bergsby som i stort sett ligger öde under vinterhalvåret.

– Det är mycket tack vare vandringsturisterna som vi kan bo här året runt, säger Daniel Franceschetti.

Han och hans fru är födda i Asco och har efter en mångårig sejour i Frankrike kommit tillbaka för att driva pensionatet, som lockar en hel del vandrare under sommarhalvåret.

– Vi är bergsfolk och har en stark förkärlek till bergen. Att kunna vakna upp med den här vyn varje morgon är en ynnest. Och i Asco finns en stolthet över Korsika, dess språk och traditioner. Vi har ett passionerat språk och kan verkligen uttrycka våra känslor. En förklaring är väl närheten till Italien, menar Daniel.

Nästa morgon lockar Haut-Asco på 1 450 meters höjd över havet. Här fanns tidigare en helt okej skidort med både liftar och flera nedfarter. Men vårflod och översvämningar har ställt till det under åren, så nu får man under vintern ta på stighudar under skidorna om man ska ge sig upp på högre höjd.

Haut-Asco är den självklara utgångspunkten för vandrare som ska ta sig upp på Monte Cintos topp, en tur som tar drygt åtta timmar fram och tillbaka för den normaltränade vandraren.

Här korsar också vandringsleden GR20 regionen. Den sträcker sig från Korsikas nordvästra hörn ned till sydost. En 20 mil lång höghöjdsled, som är indelad i 15 etapper.

Vi ska inte upp på toppen i dag, men väl vandra en sväng på GR20, för att smaka på de branta partierna.

Trots att det är närmare 20 grader varmt på denna höjd ligger det snöfläckar lite här och var på 2 000-metersnivån.

Längs GR 20 finns också 16 övernattningsstugor, så kallade gites d'étapes. Stugorna är ganska små, med mellan 20 till 50 sängplatser. De flesta har sovsalar och gemensamma duschrum.

Flera av dem serverar också lagad mat, säger Pierre, när vi lunchar uppe på Capo Stranciacone, 2 100 meter över havet.

Här ser vi tydligt stora delar av den bildsköna västra kusten. Flyktiga dimmoln, som sveper in från dalen gör utsikten än mer magisk.

Vi följer sedan kammen längs GR 20 norrut och gör en cirkel för att därefter gå en brant stig ned till Haut-Asco, som ligger i skugga när vi åter är nere vid byn. Vi passar på att ta en pilsner vid bardisken på den lilla restaurangen innan vi tar oss ned till Asco och E Cime för den avslutande middagen. I kväll ska det tydligen bli korsikansk lammgryta - rejäl mat för hungriga vandrare.

Medan vi långsamt njuter av vårt korsikanska kastanjeöl, berättar Pierre om morgondagens paddling.

Désert des Agriates är en utmaning. Kusten är klippig och vågorna minst sagt vilda, säger Pierre och visar på kartan vart vi ska färdas.

– Blåser det bra så kanske vi får lite fin kajaksurfing också, säger han och skrattar.

Cenneth Sparby/Respress